Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fogelberg, Bengt Erland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och rikt utbildad, med fasta traditioner och stränga
fordringar af helt annat och högre slag, än dem man
i hemlandet ställde på de akademiske lärjungarna,
"maniererade, okunniga och egenkära gossar om 30
år och deröfver", såsom han kallar sig och sina
samtida. Med den viljekraft, som utgör ett af
hans mest framstående karaktersdrag, grep han
sig emellertid an med att fylla luckorna i sin
konstnärliga bildning och rätta skefheterna i de
lärdomar han i Stockholm insupit. Under hösten 1820
drabbades han af en svår sjukdom, hvilken sedan för
beständigt qvarlemnade en envis ögonåkomma. Vid
det följande årets ingång började han emellertid
att flitigt teckna för Guérin, en af Davids mest
framstående lärjungar, samt vann äfven genom Salmson
tillträde till den berömde Bosios atelier, der han
fick modellera under mästarens ledning. Man kan säga,
att de intryck F. under denna tid inhemtade blefvo
bestämmande för en stor del af hans framtid, särdeles
den närmaste. Han arbetade flitigt, men knappast
med annat än egentliga studier. Dock påstås, att han
under detta år modellerade en Faun (aldrig utförd),
samt att idén till hans Mercurius härstammar från
samma tid. I sällskap med arkitekten A. Nyström,
som i Paris varit hans förtrognaste umgängesvän,
lemnade han hösten 1821 denna stad och anlände d. 6
Nov. till Rom.
Det synes som om hvilotiden i Paris samt de nya
kraftiga intryck han der och i Rom mottog verkat
upplifvande på hans organisation i stället för att
nedslå honom och göra honom missmodig, såsom en
af hans biografer påstått. Han grep sig genast an
med en marmorbyst af M. G. Anckarsvärd, hvilket
arbete, utfördt i marmor, redan i Maj 1822 kunde
afgå från Rom. Följande sommar var han sysselsatt med
modelleringen af en sittande Psyche, som fullbordades
i Nov. s. å., men ej blef beställd och aldrig utförd
i marmor. Ungefär samtidigt arbetade han på sin
Mercurius Argus-dödaren, som 1823 beställdes af
grefve Trolle-Bonde och 1825 blef färdig. Detta
hans egentligen första arbete af högre prägel
stadgade F:s konstnärsrykte i Rom. Thorvaldsen och
Guérin, då akademidirektör i Rom, enades båda i
att berömma detta verk, och det är onekligt, att
det betecknar F:s fullständiga herravälde öfver
medlen och en fin uppfattning af de för plastiken
gynsamma rörelsemomenten. I Maj 1824 omtalar F.,
att han nyligen slutat en Amor i snäckan, och att han
genast begynt dess utförande i marmor. Och omedelbart
derpå grep han sig an med en Paris, i något mindre
än naturlig storlek, äfven den snart öfverförd i
ädelt material på beställning af brukspatron Tamm
på Österby. Före utgången af 1825 hade han dessutom
modellerat en Hebe, som aldrig blef utförd. Paris
"gjorde mycken lycka" i Rom och vann särskildt bifall
af de båda nyss nämnda store konstnärerna. Det
är tämligen påtagligt, att F., hvars begåfning ej
låg åt det antikiserande och plastiskt graciösa,
i dessa arbeten allt mer närmade sig den riktning,
som Thorvaldsen danat, men tillika ej förmådde gifva
nytt och
helt lif åt dessa former, som af ålder utgöra
alla bildhuggares "commune bonum". Äfven hans
senare arbeten af detta slag, ehuru öfverlägsna
de tidigare, lida af samma brist på hänförande
omedelbarhet, djup känsla och sprittande lif,
hvilka äro oundgängliga, om behandlingen af de
antika ämnena skall få någon egentlig betydelse för
nutiden. F. egde ej häller den yttre, smekande grace,
den förvånande lätthet och klarhet, som utmärkte
hans medtäflare Byström. Thorvaldsens yttrande om F.:
"dans les statues d’hommes, il sera un des artistes
les plus estimés pour la hardiesse de l’exécution"
(anfördt af fru Ehrenström) innehöll dock en profetia,
som inom kort skulle gå i fullbordan.
Det var med ett jämförelsevis ringa verk, en
bronsbyst af Gustaf Vasa, aftäckt på Upsala slotts
borggård 1827, som F:s nya riktning skulle gifva sig
tillkänna. Någon tid förgick, och konstnären, hvars
resepension med hösten 1826 upphört, hade många
svårigheter, om ock ej uteslutande af ekonomisk
art, att genomgå. Då erhöll han i början af 1828,
genom bemedling af nitiska vänner, Karl Johans
beställning å Odin, att utföras i marmor och i
kolossal storlek. Underrättelsen derom fyllde honom
med glädje och hänförelse, enär han derigenom skulle
få återgå till de ideal han så länge och i tysthet
älskat och fostrat i sitt inre. Efter en badsejour i
Ischia på sommaren återtog han sina, genom en sjukdom
afbrutna, studier och fortfor sedan oaflåtligt
under två år att arbeta på det stora verket, som
blef färdigt i början af 1831. Inom konstverlden i
Rom väckte det den lifligaste beundran, och äfven i
Stockholm framkallade stoden allmän hänförelse, då den
på hösten s. å. dit anlände. "Första anblicken", skref
några år senare Nyström ("Svenska Minerva" 1835),
"aflägsnar all idé om en grekisk gud. Intrycket är
romantiskt, men för ingen del modernt, emedan bilden
har klassisk hållning och uttrycker stor kraft,
men med lugn och enkelhet, utan öfverdrift eller
affektation. I hufvudets bildande har konstnären
koncentrerat sin förmåga, och detta hufvud är
ibland det förträffligaste, som af modern skulptur
kommit för våra ögon". Om än efterverlden kan känna
sig benägen att afdraga något från dessa loford,
är det likväl en sanning att Odin utgör ett af de
djerfvaste och lyckligaste grepp, som den moderna
plastiken gjort. Karakteren af lugnt majestät och
af djup begrundning, som så väl stämde öfverens med
konstnärens skaplynne, är förträffligt återgifven,
och det utmärkta detaljutförandet ökar ytterligare
verkets förtjenster. – Nu var F. äfven inom sitt
fädernesland en erkänd storhet, och vid mannaålderns
midt börja hans mest betydande alstring samt raden
af utmärkelser. Tillsammans med Odin hemsände han en
Amor döljande Mars’ vapen, hvilken i modell tillhör
1820-talet. Straxt efter begynte han en ny, af Karl
Johan beställd stod, Karl XIII, som fullbordades
1832 och utgör F:s första egentliga mästerprof på den
historiska skulpturens område. Redan förut hade han
modellerat en Karl IX, som dock aldrig blef vidare
utförd. 1832 började han sina studier öfver Gustaf
Adolf, Gustaf Vasa m. fl.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
