Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Florida - Floridablanca, Don José Monino - Florideæ, Floridéer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och S:t John’s river; i Mejicanska viken: Suwannee,
Ocklockonee, Appalachicola, Choctawhatchee och
Escambia. Oaktadt den långa kusten har F. få goda
hamnar. De förnämsta äro Pensacola, Appalachicola,
S:t Marks, Cedar Keys, Tampa och Charlotte vid
Mejicanska viken samt Fernandina och S:t Augustine
vid Atlantiska hafvet. I s. är halfön omgifven af en
lång kedja små öar (Eng. keys, Sp. cayos), hvilka
sluta i v. med en samling klippor och sandbänkar,
de s. k. tortugas. Den vestligaste af dess keys är
Key West, en lång tid tillflyktsort för smugglare
och pirater, nu en vigtig marinstation med en utmärkt
hamn. Klimatet är, utom i granskapet af träsken, bland
de sundaste i hela unionen, hvarför F. om vintern
mycket besökes af bröstsjuka. Medeltemperaturen
är 22,5° C. F:s produkter äro väsentligen tropiska:
bomull (företrädesvis s. k. sea island cotton), tobak,
ris, sockerrör, kaffe, arrow-root, hampa, lin och
majs. Sydfrukter utföras i mängd. Vid kusten fiskas
svampar, hvilka bilda en vigtig exportvara. Industrien
är högst obetydlig, likaså handeln. Högst 9
proc. af jorden äro odlade, och den amerikanska
företagsamheten, som eljest skapat så många storverk,
har hittills lemnat F: nästan oberördt, hvartill
orsaken väl får sökas i emigrationens stadiga
gång mot vester, statens isolerade läge och den i
norden hysta föreställningen om det osäkra i att
der placera kapital. Helt nyligen hafva emellertid
några kapitalister i Filadelfia inköpt 4 mill. acres
(omkr. 16,185 qvkm.) för kolonisering, och redan
äro jernvägar under byggnad på det af dem inköpta
området. 1880 hade F. endast omkr. 800 km. jernvägar,
men snart torde det komma att ega mer än dubbelt denna
sträcka, ty der, liksom i Tejas, råder en verklig
jernvägsfeber. För att uppodla de s. k. everglades har
ett bolag bildats med ett kapital af 5 mill. doll.,
och jämte dessa företag kommer den några år påtänkta
planen till en kanal genom F., mellan Atlanten och
Mejicanska viken, troligen inom kort att realiseras. –
F. erkändes såsom stat 1845, och dess författning
är af d. 20 Jan. 1868. Det styres af en för fyra år
vald guvernör samt en kongress af 24 senatorer och
52 representanter. Till Washington sände det 1879
två senatorer och två representanter. Hufvudstad:
Tallahassee. – Landet upptäcktes 1512 af Ponce de
Leon (under en expedition för att uppsöka "lifvets
brunn") och fick namnet F. ("blomsterlandet"),
emedan spaniorerna togo det i besittning på
påskdagen (Sp. Pasqua florida), då de fira sin
blomsterfest. 1539 underkufvade Hernando de
Soto åtskilliga indianstammar derstädes, men för
öfrigt bekymrade spaniorerna sig föga om landets
kolonisation. Från Louisiana gjorde fransmännen några
kolonisationsförsök, men dessa misslyckades. I freden
i Paris (1763) afträdde Spanien F. till England,
men återfick det 1783. Efter långa underhandlingar
sålde Ferdinand VII F. 1819 till Förenta staterna
för 5 mill. doll. 1822 upptogs det som territorium
och koloniserades derefter småningom under häftiga
och blodiga strider med seminolerna, hvilka på
1840-talet flyttades öfver Mississippi till de
vestliga prärierna.
Floridablanca, Don José Monino, grefve af F., spansk
statsman, f. 1721. Genom rastlöst arbete och lysande
begåfning svingade han sig upp ur de anspråkslösaste
förhållanden, blef först advokat, sedermera sändebud i
Rom och 1777 premierminister under Karl III. I denna
ställning utöfrade han till en början ett välgörande
inflytande, i det han bekämpade kyrkans öfvermakt,
främjade folkundervisningen, lyfte industrien samt
utvecklade handeln och samfärdsmedlen. Men tillika
inledde han landet i det dyra och ändamålslösa kriget
med England, 1779–83. Efter Karl III:s död, 1788,
förlorade han en stor del af sitt inflytande och
användes af Karl IV endast som utrikesminister. Den
franska revolutionen, hvilken han bittert hatade,
gjorde honom till en reaktionär despot. När han 1792
försökte bryta drottning Maria Lovisas makt öfver
Karl IV, störtades han och förvisades till Murcia
samt hölls sedermera under flere år i fängelse i
Pampelona. Vid spanska folkets uppresning mot det
franska väldet, 1808, blef F. medlem af juntan i
Murcia och derefter president för centraljuntan i
Aranjuez. Död s. å.
Florideae Lam., Floridéer, bot., den högst
utvecklade nat. fam. inom kl. Algae (se Alger)
i Fries’ system, kännetecknas i korthet såsom
egentliga hafsalger med röd eller violett färg,
hvilka fortplantas antingen genom orörliga sporer
("tetrasporer") eller genom sporer uppkomna efter
befruktningen. De spermatozoider, som här bildas,
hafva rundad form och sakna cilier, hvarför de icke
kunna röra sig. Floridéerna pråla med praktfulla
färger, sällan gröna, oftast ljusröda, högröda,
purpurfärgade eller violetta. Endast få tillhöra
sött vatten. De allra flesta förekomma i hafvet,
der de utveckla en stor mängd former och bilda en
rik vegetation invid kusterna, såväl i de kallaste
som i de varmare hafven. Bålen (thallus), ofta
slemmig på ytan, är antingen trådlik och bestående
af en enda rad cylindriska celler, som stundom äro
försedda med ett omgifvande barkliknande lager af
andra celler, eller plattad, utbredd, med mycket
olika form. Hos somliga finnes skilnad mellan
stamdelen och från denna utgående blad, försedda
med liksom en medelnerv. Det granna färgämnet är
ett eget vid klorofyllkornen häftande, men från dem
skiljbart pigment, som är aflagradt i de mindre,
tätt sittande celler, hvilka bilda det yttre lagret
hos de bladlika floridéerna. Innanför detta lager
finnas större, mera löst förenade celler, och innerst
träffas långsträckta, cylindriska celler, bildande den
nämnda medelnerven. Fortplantningen är dels könlös,
dels förmedlad genom en befruktning. Den könlösa
fortplantningen sker genom enkla celler, uppkomna
genom fyra-delning (tetrasporer) och saknande rörelse
samt bildade antingen i korta sidogrenars toppceller,
eller uti bålen, eller ock (mindre ofta) i särskildt
formade grenar. Befruktningsfortplantningens organ
äro antheridier (se Antheridium) och oosporangier,
antingen monoika eller dioika, men aldrig utvecklade
på sådana stånd, som bilda tetrasporer. Antheridierna
vexla mycket i form och bildas antingen af ändcellerna
hos korta grenar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
