Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kärrodlingar. Användningen af såväl ändamålsenligare
jordbruksredskap (äfven maskiner) som af artificiella
gödningsämnen m. m. har blifvit allmännare samt
på senare tider vunnit insteg till och med bland
allmogen. Ett icke ringa hinder för ett intensivt
jordbruk förefinnes emellertid i den omständigheten
att jordlägenheterna icke allenast äro små, utan
egorna derjämte splittrade. Genom det vid slutet
af 1700-talet i F. införda storskiftet afsågs
visserligen, att hvarje lägenhet skulle erhålla
sina egor i ett sammanhang. Men dels finnas
ännu icke storskiftade jordegendomar, dels har
storskiftet utförts på ett ofullständigt och föga
tillfredsställande sätt. – Boskapsskötselns ökade
betydelse för landet framgår bl. a. af den stegrade
smörexporten, som 1861 uppgick till 1,550,000
kg., 1871 till 4,830,000 kg., 1876 till 5,480,000
kg. samt 1880 till 6,360,000 kg. Antalet vinterfödda
kreatur uppgick 1879 till 240,000 hästar, 37,000 föl,
78,000 oxar och tjurar, 800,000 kor, 280,000 stycken
ungboskap, 1 mill. får, 170,000 svin, 21,000 getter,
56,000 renar, 190,000 höns o. s. v. Tillgången
på goda betesmarker möjliggör underhållet af en
stor mängd boskap under sommaren. Hötillgången
för vinterbehofvet har deremot intill senaste tid
varit klen, till följd hvaraf boskapen under vintern
svältfodrats. Mycket har emellertid, särskildt på
1870-talet, blifvit gjordt för höodling samt för
boskapens lämpliga utfodring vintertiden. Regeringen
har sökt främja boskapsskötseln genom inköp af
afvelsdjur af utländsk ras, genom bidrag till
mejeriskolor, genom anställandet af länsdejor
m. m. För närvarande är man betänkt på att upprätta
ett högre läroverk för mejerihandteringen, och
förslag till ett sådant är, på regeringens uppdrag,
utarbetadt. De goda resultaten på detta område
måste emellertid i främsta rummet tillskrifvas
den förmånliga afsättning, som det finska smöret
erhållit i Petersburg, der det betingat högsta
gångbara pris, och i Tyskland, särskildt i Hamburg,
der det finska smöret, af gammalt varit kändt och vid
mejeriexpositionen 1879 vann stort erkännande. Sedan
afsättningen på Petersburg i en senare tid blifvit
mindre gynsam till följd af det ryska myntets
försämrade och ständigt fluktuerande värde, har det
finska smöret sökt sig en marknad i England. För
detta ändamål anordnades under vintern 1879 en
regelbunden smörexport till England, ett företag, som
likväl icke kunde fortsättas den följande vintern,
emedan den starka kölden och isbildningen då under
flere månader hindrade all sjökommunikation. – Jagt
och fiske idkas hufvudsakligen såsom binäringar till
jordbruket. Undantag utgöra endast skärgårdssocknarna,
der fisket, framförallt strömmingsfisket, är för
befolkningen en vida mer väsentlig och inbringande
sysselsättning än jordbruket. Laxfisket är,
särskildt i en del af de nordliga elfvarna, af
betydenhet. Exporten af ifrågavarande näringars
produkter, hvilken eger rum såväl till Ryssland som
till Sverige, har på senare tiden ökats, men likväl
icke uppnått några betydande proportioner. Nu gällande
jaktstadga är utfärdad d. 10 Febr. 1868
och den senaste fiskeriförfattningen d. 4 Dec. 1865. –
Skogshushållningen spelar en betydande rol i
F. Landets skogsareal omfattar omkr. 230,000
qvkm., d. v. s. mer än 60 proc. af Finlands hela
ytinnehåll. Mer än hälften deraf, eller omkr. 130,000
qvkm., tillhör finska staten. Inkomsterna af
kronoskogarna uppgingo 1878 till 920,000 samt 1879 till 460,000
mark. Förstnämnda år uppkom ett öfverskott af omkr
440,000 mark. Men de flesta år hafva inkomsterna
icke ens betäckt utgifterna för förvaltningen,
som handhafves af en särskild forststyrelse med
derunder lydande öfverforstmästare, forstmästare
och skogvaktare. Då största delen (öfver 90
proc.) af statens skogar är belägen i norra Finland,
har statsverket, till förekommande af skogsbrist
i andra delar af landet, inköpt skogsparker af
delvis betydande omfång. Nu gällande förordning
angående skogarna, af d. 9 Sept. 1851, är i mer
än ett afseende otidsenlig och en ny författning
i ämnet är derför under utarbetning. – Exporten af
trävaror, till öfvervägande del omfattande sågadt
virke, bjelkar och ved, har, särskildt under
1870-talet, antagit så betydande proportioner,
att den en del år i värde motsvarat mer än hälften
af landets hela export. – 1870 uppgick exporten
af sågadt trävirke till 400,000 kbm., 1873 till
710,000, 1874 till 840,000, 1875 till 800,000,
1878 till 900,000 och 1880 till 1,4 mill. kbm.
Ända till slutet af 1860-talet bestod exporten
öfvervägande af handsågad vara. Numera finnas
emellertid åtskilliga betydande sågverk.
1879 egde landet 63 ång- och 181 vattensågar, med
tillsammans 433 ramar och en arbetspersonal af 4,163
män, 845 qvinnor och 1,120 barn under 15 år, eller
tillsammans 6,128 personer. Bland skogsprodukterna
må äfven nämnas tjära, som till icke ringa
belopp utföres, särskildt från Uleåborg, der F:s
största tjärupplag finnes. Exporten af tjära
uppgick 1880 till 175,000 hl. – Bergshandtering.
De mineral, som F:s berg innehålla, äro i allmänhet
föga gifvande. Koppar har anträffats bl. a. i
Orijärvi grufva i Åbo län och såväl koppar som tenn
i Pitkäranta grufva i Viborgs län, men produktionen
har varit så obetydlig, att den knappast förtjenar
omnämnas. Detta omdöme gäller i ännu högre grad
de silfvergrufvor (t. ex. på Stansvik, i närheten af
Helsingfors), med hvilka man gjort försök. En på
statens bekostnad 1868 företagen expedition upptäckte
ett guldförande alluviallager i Ivalojoki. Vaskerier
hafva sedermera upprättats vid nämnda flod, men
afkastningen har varit klen. Den uppgick 1870
till 19,000 gr. vaskguld, 1871 till 56,000 gr., 1879
till endast 8,000 gr. och 1880 till 18,000 gr.
Efter sofring och omsmältning har deraf
erhållits 97 proc. guld af mer än 22 karats halt i
medeltal. – Jernhandteringen har, såvidt densamma
afsett bearbetning af bergmalmer, varit i nedgående.
Medan 1858 sexton grufvor voro i bruk, och 6,960,000
kg. malm upphemtades ur desamma, voro 1874 endast två,
med en produktion af 460,000 kg., i verksamhet. 1878
hade beloppet ytterligare sjunkit till 340,000 kg.
och 1879 till 240,000 kg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
