Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emancipationsakten - Emancipera, frigifva, göra fri; förklara myndig. Se Emancipation. - Emanera. Se Emanation. - Emanuel. Se Immanuel. - Emanuel I, konung af Portugal - Emanuel Filibert, hertig af Savoyen. Se Filibert. - Emanuelsson, Per Jakob, prest, homilet och filolog - Emathia - Emaus. Se Emmaus. - Emba - Embach - Emballage - Embargo - Embarkera - Embarras - Embaterion - Embellera - Emberiza
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(episkopal-)kyrkan och lofva att aldrig
bidraga till den protestantiska religionens
och styrelsens öfverändakastande eller
försvagande. Emancipationsakten innehöll vidare
några bestämmelser rörande utöfningen af den katolska
gudstjensten samt i fråga om jesuiterna och öfriga
andliga ordnar. Förpligtelsen att aflägga den ofvan
nämnda eden tyckes hafva blifvit i det närmaste
upphäfd under drottning Victorias regering,
under hvilken äfven flere andra qvarstående
smärre inskränkningar i katolikernas frihet
bortfallit. – Inskränkningar i de romersk-katolske
engelsmännens rätt gjordes först af Henrik VIII
(1509–47) och skärptes under den följande tiden
vid den allt häftigare striden mellan katoliker
och protestanter. Katolikerna förlorade civila och
politiska rättigheter; utöfningen af deras religion
belades med straff. De flesta straffbestämmelserna
och disqvalifikationerna upphäfdes, mot särskilda
förbindelser å katolikernas sida, under Georg III:s
regering (1760–1820). Katolikernas fullständiga
religiösa och borgerliga frihet blef sedermera
ett af den store Cannings mål (1822–27). Han rönte
motstånd af tory-partiet under hertigen af Wellington,
men när denne, 1828, kom i spetsen för styrelsen,
såg han ingen annan utväg att dämpa den jäsning,
som emancipationsfrågan framkallat, än att sjelf
taga henne om hand och genomdrifva henne (1829).
J. Th. W.
Emancipera, frigifva, göra fri; förklara myndig. Se
Emancipation.
Emanera. Se Emanation.
Emanuel. Se Immanuel.
Emanuel I (Port. Manoele), konung af Portugal,
med tillnamnet den store l. den lycklige, son af
prins Ferdinand de Visco och sonson till konung
Edvard, föddes 1469, uppsteg på tronen 1495 och
dog 1521. E. var en man med god bildning och ädelt
hjertelag samt egde utmärkta regentgåfvor. Hans
styrelse blef ytterst betydelsefull för Portugal. En
ny lagbok utgafs, rättsskipningen ordnades och
undervisningsväsendet omhuldades. Genom sin
oaflåtliga omtanke för sina undersåtars väl och
sin tillgänglighet mot hjelpsökande blef E. mycket
folkkär. Hans regering var en af de lyckligaste i
Portugals historia; den blef äfven den ärofullaste
genom de stora upptäcktsfärder, som på hans befallning
företogos. Vasco de Gamas upptäckt af sjövägen till
Indien (1498) och Cabrals expedition vesterut,
hvarunder Brasilien upptäcktes (1500), gjorde
Portugal för en tid till verldens förnämsta sjö-
och handelsmakt. En skuggsida i E:s regering bilda
de grymma förföljelserna mot judar och morer.
Emanuel Filibert, hertig af Savoyen. Se
Filibert.
Emanuelsson, Per Jakob, prest, homilet och filolog,
föddes i Krokeks församling af Östergötlands län
d. 27 Mars 1802, blef student i Upsala 1820, filos.
doktor 1827 och docent i grekiska 1829 samt utnämndes
1837 till lektor i grekiska och hebreiska vid Gefle
gymnasium. 1841 blef han prestvigd och 1843 befordrad
till kyrkoherde i Hällestad i Linköpings stift. 1847
blef han kontraktsprost och 1860 teologie
doktor. E. var ombud för Linköpings stift vid
ståndsriksdagarna 1856, 1859 och 1862. Såsom ledamot
af komitén för revision af 1686 års kyrkolag var
han åren 1872–73 en af dem, som verksammast deltogo
i utarbetandet af nämnda komités "Förslag till
kyrkolag och kyrkostadgar" (1873). De vigtigaste af
E:s arbeten på filologiens område äro Comparatio inter
tragoediam Aeschyli, quae Septem adversus Thebas
inscribitur et Euripidis Phoenissas (1832) samt
öfversättningar af Sophokles’ sorgespel "Antigone"
och "Qvinnorna i Trachis", (1834) och "Polybii från
Megalopolis historiska arbeten" (1833–34). Dessutom
har han utgifvit Predikningar öfver förra årgången
af svenska kyrkans nya högmässotexter (1865, 2:dra
uppl. (I, II. 1875–76), Predikningar öfver 2:dra årg.
etc. (1869) och Predikningar öfver svenska kyrkans
evangelier (1876–77). Dessa hafva vunnit stor
spridning, i synnerhet bland prester.
Emathia, gammalt namn på Macedonien, sedan på en
del deraf, näml. det flacka alluviallandet mellan
floderna Axios (nu Vardar) och Haliakmon (nu Karasu).
Emaus. Se Emmaus.
Emba (R. Jemba), flod i rysk-asiatiska
guvern. Orenburg, rinner upp på Mukadjar-åsen, på
Kirgis-steppen, och utfaller, efter ett lopp af 700
km. (94 mil), i nordöstra hörnet af Kaspiska hafvet.
Embach, flod i ryska guvern. Livland, uppstår af flere
bäckar i kretsen Dorpat, flyter genom Virzjärv-sjön
och faller ut i Peipus. Längd 260 km. (35 mil).
Emballage [angballasch], Fr. (af balle, packe),
inpackning, omhölje, omslag. Emballera [ang-],
inpacka.
Embargo (af Sp. embargar, hindra, tillspärra),
beslag, qvarstad; af en ämbetsmyndighet utfärdadt
förbud för ett i en hamn liggande fartyg att derifrån
afgå. J. G. B.
Embarkera [ang-], Fr. embarquer (af barque, båt),
inskeppa; gå om bord.
Embarras [angbarra], Fr. (af barre, bom, rigel),
hinder, bryderi, förvirring, förlägenhet, olägenhet. –
E. de richesse [dörisjäss], bryderi l. förlägenhet
till följd af öfverflöd, brydsamt val mellan alltför
många föremål.
Embaterion (pl. -terier), Grek., marsch- l. krigssång
hos spartanerna. Förträffliga embaterier författades
af bl. a. Pindaros.
Embellera [ang-], Fr. embellir, försköna, utsmycka,
pryda; förskönas, blifva vackrare.
Emberiza, Sparf- eller Busksparf-slägtet,
zool., ett till sparffoglarnas familj, Emberizinae, hörande
slägte, som igenkännes på baktåns medelmåttigt
stora och krökta klo, på vingarna, som ej räcka till
stjertens halfva längd, på den tydliga knölen i gomen
o. s. v. Man känner ungefär sjuttio sparfarter, af
hvilka sex förekomma i Sverige. De äro utbredda öfver
alla delar af jorden, men hufvudsakligen i de måttligt
varma, och vistas företrädesvis på eller i närheten af
odlade ställen eller vid vatten. De lefva af insekter
och mjöliga frön. Några hoppa, andra springa, med
stegen skiftevis. De fleste bygga sina bon i buskar
och häckar, några äfven i högt gräs. Deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
