Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elbfas, Jakob Henrik, porträttmålare - Elbing - Elbing-oberländischer-kanalen - Elboeuf, stad i Frankrike. Se Elbeuf. - Elbogen - Elburs - Elche - Elchingen - Elchs, Francis Wemyss Charteris, engelsk lord, statsman - Eld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
räkningar af hans hand samt jämförelser mellan i
dem upptagna bilder, hvilka ännu finnas i behåll,
och andra har det framgått, att han målade en mängd
porträtt af de mest framstående personerna under
midten af 1600-talet: drottning Kristina som barn
(bl. a. ett förträffligt exemplar å Gripsholm),
Karl Karlsson Gyllenhielm (ett exemplar, sign. 1641,
i Upsala konstmuseum), Johan Skytte (på samma ställe),
Johan Kasimir och hans gemål (Gripsholm) och Axel
Oxenstierna (i Utrikesdepartementet) äfvensom en
mängd andra, i hel eller half figur, ännu förvarade
å Gripsholm och i andra offentliga och enskilda
samlingar (t. ex. Hammers i Stockholm) samt vanligen
försedda med de målades initialer och vapen jämte
årtal. Af hans räkningar visar sig, att han dessutom
afbildade Gustaf II Adolf och Maria Eleonora, Karl X
Gustaf som ung, Jakob De la Gardie, pfalzgrefvinnan
Maria Eufrosyne och Karl XI som litet barn m. fl.,
af hvilka exemplar nu ej äro kända. E. synes hafva
lefvat i goda omständigheter. Han dog i Stockholm
1664. Några stick efter hans taflor äro ej utförda,
hvilket väl till en del förklarar hvarför hans
namn så länge varit i glömska. Hans porträtt äro
oftast väl tecknade, och karakteristiken god, ehuru
ej liflig. Karnationen stöter i rödt och grått, men
är i hans förnämsta bilder ej obehaglig. Drägterna
äro målade med stor omsorg, och det hela ofta ganska
ståtligt, i förhållande till de fordringar den tyska
skolan då ställde på porträttet. -rn.
Elbing (P. Elblong), stad i preussiska
regeringsområdet Danzig (Vestpreussen), vid
den lilla floden Elbing, som genom en kanal står
i förbindelse med Weichsel-armen Nogat. 33,572
innev. (1875). Maskinverkstäder, jerngjuterier,
pappers-, tobaks- och cigarrfabriker samt
tillverkning af sprit, såpa, ljus, läder, segelduk
och lervaror. Liflig handel. – E. anlades i 13:de
årh. och vann såsom hansestad stor betydenhet. 1454
kom det under Polen, besattes 1626 af svenskarna och
afträddes till dem genom stilleståndet i Altmark 1629,
men återlemnades genom stilleståndet i Stuhmsdorf
1635. År 1703 intogs det af Karl XII, men förlorades
1710 till Ryssland. Senare kom det tillbaka till
Polen, och vid detta lands första delning (1772)
tillföll det Preussen.
Elbing-oberländischer-kanalen förmedlar samfärdseln
mellan de stora östpreussiska sjöarna Geserich
och Drewenz m. fl. samt Drausensjön och floden
Elbing. Den anlades 1844–61, för en kostnad af
omkr. 4 1/2 mill. mark, och har en längd af 176
kilom. (23,7 mil), sjöarna inberäknade.
Elboeuf [-böf], stad i Frankrike. Se Elfeeuf.
Elbogen (Ellbogen l. Elnbogen), stad i
böhmiska regeringsområdet Falkenau, vid floden
Eger. Omkr. 3,000 innev. Berömd porslinsfabrik.
Elburs (Fornbaktr. Hara beresaili, "högt, lysande
berg"), persiskt namn för flere höga, snötäckta berg,
särskildt den bergskedja, som löper längs Kaspiska
hafvets södra kust, äfvensom hela Kaukasus-kedjan
(mindre riktigt Elbrus)
och dess högsta topp, hvilken är 5,660 m.
(19,060 f.).
H. A.
Elche [eltsje], stad i spanska prov. Alicante
(Valencia), på en kal högslätt vid floden
Vinalapo. Omkr. 20,000 innev. Palmodlingen är den
förnämsta näringskällan. Palmbladen, som, efter att
hafva blifvit välsignade af prester, betraktas som
ett säkert skydd mot blixten, säljas nämligen i stor
mängd till palmsöndagens processioner.
Elchingen (Ober-E.), by i bajerska regeringsområdet
Schwaben-Neuburg, n. ö. om Ulm. Den 14 Okt. 1805
stod der en drabbning mellan fransmännen, under Ney,
och österrikarna, under Laudon. De förre segrade,
och Ney fick med anledning deraf titeln "hertig af
Elchingen". Straxt invid byn ligger, på ett berg,
det rika benediktinklostret Elchingen, som stiftades
1128 af Konrad af Meissen och 1803 kom till Bajern.
Elchs, Francis Wemyss Charteris, engelsk lord,
statsman, f. 1818, blef 1841 invald i underhuset
och var 1852–55 skattkammarkansler i Aberdeens
ministèr. Han bidrog på ett energiskt sätt till
organisationen af frivilliga skarpskyttekårer
i England. E. utgaf bl. a. Letters on military
organization (1871).
Eld. 1. Kem. Redan i äldsta tider var eldens natur
ett föremål för eftertanke och forskning. Att elden
tidigt ansågs såsom ett materielt ämne framgår af den
bekanta Prometheus-sagan. I de gamla filosofiska
systemen spelade den en vigtig rol. Anaximenes
ansåg den vara förtunnad luft, och för Heraklit var
den ett grundämne, genom hvars förtätning luft,
vatten och jord uppstått. Enligt Aristoteles är
elden ett af de bekanta fyra elementen, eller
materiens grundformer. Åsigten att elden är någonting
materielt bibehöll sig under årtusenden. Man ansåg,
att förbränningen består i afsöndring af det i
den bränbara kroppen inneslutna eldämnet. Så säger
t. ex. Plinius, att svaflets förbränlighet beror
derpå att det innehåller en stor mängd eld. Denna
åsigt återfinnes hos do lärde araberna, som efter
lätt förbränneliga kroppar figurligt benämna eldämnet
"fetma" och "svafvel". Sistnämnda eldmateria spelade
en högst vigtig rol redan i den af J. J. Becher
(d. 1682) antydda, men af Georg Ernst Stahl (d. 1734)
utbildade, under ett och ett halft århundrade
herskande flogistiska teorien. Enligt denna teori
innehålla bränbara ämnen ett hypotetiskt ämne,
flogiston, hvilket, då det bortgår från en kropp,
visar sig i form af eld. Flogiston var således
eldämnet, liksom de äldre kemisternas imaginära
"svafvel" eller "fetma". Åsigterna om flogiston voro
mycket sväfvande. J. G. Wallerius (d. 1785) såg deri
en verklig elds-materie, och Macqver en elds- och
ljus-materie. Sedan H. Cavendish (d. 1810) upptäckt
vätgasen, trodde man sig hafva i denna funnit det
verkliga flogiston. Scheele gjorde utomordentligt
många och sinnrika experiment för att finna en
förklaring af eldens natur och upptäckte derunder
syrgasen. I den bekanta af handlingen om "Luft och
eld" definierade han elden såsom "det bekanta, mer
eller mindre värmande och mer eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
