Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ehrenbreitstein - Ehrenbusch, Joakim - Ehrenfeld - Ehrenfeuchter, Friedrich August Eduard - Ehrengranat, Klas Adam - von Ehrenheim - Ehrenheim, Fredrik Vilhelm von - Ehrenheim, Per Jakob von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
f.) öfvrer floden. Den belägrades förgäfves af
fransmännen 1688, intogs 1799, förstördes 1801
och ombyggdes 1816–26. Redan på romarnas tid lära
befästningar hafva funnits på samma plats.
Ehrenbusch, Joakim, universitetslärare, ämbetsman,
f. i Brandenburg 1642, blef juris licentiat i
Rostock, förordnades derefter till konsistoriefiskal
i svenska Pommern, blef vid stiftandet af
Lunds universitet (1668) inkallad till dess
protonotarius, erhöll 1668 professuren i grekiska,
med hvilken befattning han ifrån 1671 förenade en
e. o. professur i juridiska fakulteten, anställdes
1677 som generalauditör vid svenska hären samt blef
s. å. ledamot i den kommission, som nedsattes för
svenska lagens införande i de södra landskapen, och
tillika förordnad till häradshöfding i Oxie, Skytts
och Vemmenhögs härad i Skåne. Död 1699 på sitt gods
Rydsgård, i Skåne. E., som först hette Buscovius,
adlades 1681 och antog då namnet E.
Ehrenfeld, fabriksort i preussiska regeringsområdet
Köln (Rhenprovinsen), v. om staden Köln. 11,534
innev. (1875).
Ehrenfeuchter, Friedrich August Eduard, tysk
teolog och predikant, f. 1814, d. 1878 som teologie
professor och öfverkonsistorialråd i Göttingen,
utgaf bl. a. Theorie des christlichen cultus (1840),
Entwickelungsgeschichte der menschheit, besonders in
ethischer beziehung (1845), Die praktische theologie
(1859), i hvilket arbete missionens uppkomst och teori
för första gången behandlades från rent vetenskaplig
synpunkt, samt Christenthum und moderne weltanschauung
(1876). Han var derjämte en synnerligen framstående
predikant.
Ehrengranat, Klas Adam, hofstallmästare, föddes i
Stockholm d. 4 Nov. 1781. Efter att hafva genomgått
Upsala akademis ridskola och vid Strömsholm deltagit
i en ridkurs fick han 1795 anställning som ridpage
hos Gustaf IV Adolf. 1800 blef han kornett vid Södra
skånska kavalleriregementet, 1814 stallmästare hos
Karl XIII och direktör för Flyinge stuteri samt 1829
hofstallmästare. 1801 studerade han veterinärvetenskap
och anatomi under professor A. H. Florman i Lund. I
förstnämnda vetenskap och i ridkonsten förkofrade
han sig sedermera ytterligare i Köpenhamn. E:s
förnämsta skrifter äro Hasledens byggnad, fel
och fullkomligheter (1809), Om hästens rörelser i
deras samband med ridkonsten (1818) och Ridskolan
eller ridläran (1836), hvilka arbeten blifvit af
kännare mycket lofordade. Äfven författade han
åtskilliga afhandlingar för "Krigsvetenskapsakademiens
tidskrift". 1837 blef E., såsom det påstås till
följd af en intrig, afskedad från föreståndareskapet
för Flyinge stuteri, som då förvandlades till en
hingstdepôt. Död i Stockholm d. 21 Febr. 1842. Inom
den högre ridkonsten anses E. ännu vara oöfverträffad
i Sverige. Jfr C. A. Adlersparre, "Anteckningar
om bortgångna samtida", I. (1859).
von Ehrenheim, svensk adlig ätt, som härstammar från
Peter Paliche, hvars farfader var född i Polen,
men till följd af religionsförhållanden flydde
derifrån och bosatte sig i Stettin. Der föddes
P. Paliche 1659. Han ingick som tjensteman vid svenska
krigsförvaltningen, blef 1700 generalkrigskommissarie i Livland
och Kurland samt adlades 1705. Hans sonson Fredrik
Vilhelm von E. (se nedan) blef friherre 1805. Men
då han dog barnlös (1828), utgick den friherrliga
ättegrenen med honom sjelf.
1. Ehrenheim, Fredrik Vilhelm von, friherre,
statsman, vetenskapsman, föddes på Broby sätesgård,
i Bettna socken, Södermanlands län, d. 29 Juni
1753, blef 1775 e. o. kanslist i Riksarkivet och
1782 andre sekreterare i Presidents-expeditionen
(nuv. Utrikes-departementet). 1785 blef han
kommissions-sekreterare i Dresden och 1787 chargé
d’affaires, flyttades 1790 i denna egenskap till
Köpenhamn och utnämndes 1794 till minister derstädes.
1797 hemkallades han för att tills vidare förvalta
hofkanslers-ämbetet och föredraga utrikes-ärendcna
samt blef året derpå ledamot i Rikets allmänna
ärendens beredning, i Statsberedningen och i
Beredningen af de pommerska och wismarska ärendena.
1801 utnämndes han till kanslipresident, på hvilken
plats han qvarstod ännu vid 1809 års revolution. För
de olyckor, som vid denna tid drabbade Sverige,
kan E. ingalunda göras ansvarig. Så snart
en efterträdare (L. von Engeström) var funnen,
nedlade han sitt ämbete och drog sig undan till en
liten gård, Skareda, i Lommaryds socken (Jönköpings
län), hvarest naturvetenskaper och landtmannagöromål
täflade om hans uppmärksamhet. Ehuru han bevistade
riksdagarna 1817 och 1823 samt vid dem bägge
valdes till bankofullmäktig, spelade han dock ej
vidare någon politisk rol. Hans vetenskapliga
forskningar rörde sig hufvudsakligen på
fysikens och meteorologiens områden. Frukterna
deraf offentliggjorde han i åtskilliga skrifter,
hvilka utmärka sig både genom "stilens klarhet och
behag" – jämväl som diplomat visade han sig vara en
mästare i framställningens konst – och genom sitt
vetenskapliga värde. Hans förnämsta arbete är
Samlingar i allmän physik (1822), för hvilken Svenska
akademien 1823 tilldelade honom sin stora prismedalj.
Anonymt utgaf han 1819 "Tessin och Tessiniana".
E. var medlem af Vetenskapsakademien (från 1802)
och flere andra lärda samfund. Död i Stockholm d. 2
Aug. 1828.
2. Ehrenheim, Per Jakob von, statsman, sonson
till en af den förres kusiner, föddes på Grönsö, i
Kungs-Husby socken, Upsala län, d. 4 Aug. 1823, blef
student i Upsala 1839 och juris kandidat 1846 samt
tjenstgjorde derefter i sju år under Svea hofrätt,
som 1850 utnämnde honom till vice häradshöfding.
1853 lemnade han tjenstemannabanan och öfvertog
förvaltningen af fädernegodset Grönsö, af hvilket
han 1864 blef egare. Under riksdagarna 1850–51,
1856–58, 1859–60, 1862–63 och 1865–66 deltog han
som medlem af riddarhuset och som utskottsledamot
(i Allmänna besvärs- och ekonomiutskottet 1856
och 1865, Bankoutskottet 1859 och
Konstitutions-utskottet 1862) med ganska mycken ifver i
behandlingen af flere bland de vigtiga spörsmål,
som då voro å bane. Så förordade han (1859)
passtvångets afskaffande samt yttrade sig i
frisinnad riktning rörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
