Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Echidna, Myrpiggsvin - Echinococcus, zool. med. Se Hydatidsjukdom. - Echinodermata, zool. Se Tagghudingar. - Echinoidea, zool. Se Hafs-iglar. - Echinops - Echinosphaera - Echinus - Echiquier - Echiquier, Fr., räkningekammare. Se Exchequer. - Echites - Echman, Karl, homilet - Echo, Grek. echo, ljud, genljud. Se Eko. - Echter, Michael, tysk historiemålare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kännetecknas genom den långt utdragna, trinda,
nakna nosen, den långa, smala, masklika tungan,
hvilken liksom hos myrätarna kan sträckas långt
utom munnen, de, liksom hos igelkottarna, af taggar
och hår täckta öfre kroppsdelarna, de med fem
stora, platta gräfklor eller naglar försedda tårna,
hvilka ända till sin spets omslutas af kroppshuden,
o. s. v. För öfrigt hafva myrpiggsvinen en mycket kort
svans och korta, tjocka fötter. Munnen, hvilken är
liten och öppnar sig ytterst i nosspetsen, saknar
tänder, men har i gommen tvärrader af små, hårda,
spetsiga, bakåt riktade hornartade taggar, som tyckas
ersätta de förra. För öfrigt påminner den klumpiga
kroppen icke obetydligt om igelkotten. Myrpiggsvinen
uppehålla sig i torra skogar, der de gräfva sig hålor
och gångar under trädrötterna samt hålla sig dolda
under dagen, men komma om natten fram för att söka
sig föda. I sina rörelser äro de lifliga, och verkliga
mästare i konsten att gräfva, hvarvid de utveckla
icke obetydlig både snabbhet och styrka. Inom rätt
kort tid förmå de skaffa åt sidan ganska ansenliga
stenar. Samtidigt arbetande med alla fötterna och
sättande den taggväpnade ryggen till skydd mot hvarje
angrepp, liksom sänka de sig på några minuter ned i
den sandiga marken. De lefva företrädesvis af myror,
hvilka de uppgräfva ur deras stackar och fånga med
den klibbiga tungan. De försmå dock ej häller andra
insekter, och hålla till godo äfven med maskar. Söker
man fatta tag i ett myrpiggsvin, så rullar det
ögonblickligen ihop sig, hvarvid de skarpa taggarna
göra det ganska svårt att hålla fast detsamma. Har
ett sådant djur väl lyckats få sig en liten grop,
kan man ej utan svårighet draga fram det, enär det,
liksom gördeldjuren, spärrar ut sina taggar och
trycker dem hårdt mot hålighetens väggar. Det läte,
som myrpiggsvinet stundom låter höra, består i ett
svagt grymtande. Uppgiften att bakfotens sporre på
hannen skulle stå i förbindelse med en giftkörtel har
befunnits vara endast en dikt. Det är icke otroligt,
att myrpiggsvinet under den torra årstiden ligger i
ett slags vinterdvala, liksom det har visat sig,
att det redan vid obetydlig sänkning af värmen
faller i domning eller djup sömn. Den ena arten,
E. hystrix, hvilken har riklig taggbetäckning
och ringa utvecklad hårbeklädnad, är ungefär af en
igelkotts storlek och finnes i Nya Sydwales. Något
mindre är den andra arten, E. setosa, hvars
taggbetäckning döljes under den rikligt utvecklade
hårbeklädnaden. Den finnes i Van Diemens land.
J. G. T.
Echinococcus, zool. med. Se Hydatidsjukdom.
Echinodermata, zool. Se Tagghudingar.
Echinoidea, zool. Se Hafs-iglar.
Echinops, Bålltistel, bot., ett till
nat. fam. Compositae, kl. Syngenesia L. hörande
växtslägte, som igenkännes derpå att blomkorgarna äro
enblommiga, samlade i ett tätt, klotrundt hufvud. En
art, E. sphaerocephalus, finnes förvildad på några
ställen i det sydligare Sverige. S. A.
Echinosphaera l. Echinosphaerites, paleont., ett slägte
undersiluriska cystidéer med en mängd tämligen små
plåtar, som ej äro genomborrade
af porer. Efter detta slägte hafva ryska geologer
gifvit namnet echinosphaeritkalk åt ett lager, som
motsvarar en del af den svenska cystidékalken. Jfr
Cystidea, der den mest bekanta arten, E. aurantium
Gyll., är afbildad. (Fig. står upp- och nedvänd.)
G. L.
Echinus. 1. Zool. Se Hafsigelslägtet. –
2. Byygnadsk., den runda, något svällda delen
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
