Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödlighet, Dödlighetsstatistik - Dödlighetstabeller - Död räkning, sjöv. Se Bestick - Dödsboken - Dödsbudet, zool. Se Blaps - Dödsdans l. Döddans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lefnadsåret dödlighetsprocenten aftager dag
för dag, vecka efter vecka, månad efter månad,
så visar sig ock en fortgående minskning under
de närmast följande åren, till dess den lägsta
dödlighetsprocenten uppnås: af gossar vid fjorton och
af flickor vid tretton års ålder. Derpå vidtager
en år för år stegrad dödlighet, städse något
högre för mankönet. Af samtliga dödsfall under
året drabba, enligt svenska uppgifter, omkr. 42 1/2
proc. åldern under tio år. Se vidare Dödsorsaker.
J. H.
Dödlighetstabeller, stat., kallas i egentlig mening
sammanställningen af de beräkningar, som utföras
på grund af under en längre årsföljd anställda
jämförelser mellan antalet döda och folkmängdssiffran
inom hvarje särskild åldersgrupp. (Sådana
dödlighetstabeller, som grundats uteslutande på
dödslistorna, utan hänsyn till åldersklassernas
relativa styrka – af Halley, Price m. fl. –,
eller ensidigt på försäkringsbolags och tontiners
erfarenheter – af Kersseboom, Déparcieux, Babbage,
"Gothaer lebenversicherungsbank", "The actuaries’
tables" m. fl. – kunna ej sägas motsvara vetenskapens
fordringar.) Svensken Peter Wargentin var den förste,
som (i Vet.-akad:s Handl. 1766) offentliggjorde en i
förhållande till det använda materialets art fullgod
dödlighetstabell. Bland senare tiders bearbetare af
detta fält må nämnas engelsmännen Milne och W. Farr,
nederländaren Baumhauer och belgern A. Quetelet. –
Ur dessa dödlighetstabeller framgå till ledning för
bl. a. vår tids utbildade lifförsäkringsväsende
uppgifterna om de särskilda åldrarnas större
eller mindre lifskraft. Den sannolika återstående
lefnadslängden visar sig sålunda vara i afrundade tal:
i Sverige England Belgien Frankrike
Vid 20 års ålder 46 år 43 år 43 år 41 år
" 30 " " 37 " 35 " 35 " 34 "
" 40 " " 29 " 27 " 27 " 26 "
" 50 " " 21 " 20 " 20 " 19 "
" 60 " " 14 " 13 " 13 " 13 "
En jämförelse mellan Sveriges
äldsta och nyaste hithörande siffror angifver, att ett
århundrades civilisatoriska bemödanden medfört en ökad
sannolik lifslängd – från födelsen räknadt – af 18 1/2
år för mankön och 19 1/2 år för qvinkön. J. H.
Död räkning, sjöv. Se Bestick.
Dödsboken, benämning på en gammalegyptisk
religiös urkund, hvars källor delvis gå tillbaka
ända till de äldsta dynastiernas tid. Under
århundradenas lopp hafva urtexterna småningom
förändrats och utvidgats genom tillägg af nya
kapitel och infogande af mer eller mindre omständliga
kommentarer (man antager en serie af tre sådana),
och derjämte hafva tidtals yppats störande afbrott i
traditionen, hvilket haft till följd, att Dödsboken,
i det skick de yngsta dynastierna lemnat densamma,
fått ett för oss nära nog helt och hållet ofattbart
innehåll. Som denna urkund likväl utan tvifvel
är den vigtigaste källan för kännedomen om
egypternas religiösa åskådning, har man sökt att,
så vidt görligt, föra texterna så långt som möjligt
tillbaka mot urkällan. Också har i flere år en stor
Dödsboks-upplaga, med plan i nu antydda syftning,
förberedts af den schweiziske egyptologen Naville,
som för detta ändamål åtnjuter stora anslag
af det preussiska kultusministeriet och af
vetenskapsakademien i Berlin. – Dödsboken utgöres af
en samling böner, hvilka tänktes lagda i den dödes
mun och voro ämnade att af honom reciteras på de
olika stadierna af hans långa underjordiska färd –
från begrafningsdagen och till den stund, då han
skulle träda i gemenskap med solguden. Man får i
dem en utförlig redogörelse för alla de nejder
själen måste genomvandra, de metamorfoser den
hade att undergå, de fientliga makter den hade att
bekämpa, domen i den dubbla rättvisans sal, der guden
Osiris förde ordet, o. s. v. De särskilda kapitlen
hafva i allmänhet vignetter, som i bild framställa
hufvudtemat. De inledas vanligen med ett: "Uttaladt af
Osiris N. N. (den dödes namn)". Dödsboken anträffas
oftast i papyrusform, vare sig med hieroglyfisk
eller hieratisk (undantagsvis med demotisk)
skrift. Äfven på kistor, statyer, amuletter och i
allmänhet på sådana föremål, som följde den döde
i grafven, träffas dödsboksinskrifter. Då det
ansågs af vigt för den döde att medföra en dödsbok
i grafven, "för bättre minnes skull" och för att
rätt kunna recitera de för förvandlingsprocessens
olika stadier afsedda bönerna, var det naturligt,
att en hvar sökte skaffa sig en text. En fattig
fick nöja sig med ett litet blad, en rik kunde
köpa sig en stor rulle på ända till 165 kapitel,
ja kanske flere. Dödsboksförsäljningen urartade
slutligen till en verklig industri. Skrifvarna
hade på förhand rullar färdiga, i hvilka endast
den dödes namn behöfde infogas, för att allt
skulle vara i lag. Detta bidrager i sin mån till
att förklara huru dödsbokstexter kunna vara så
felaktiga och vårdslösade: ingen annan än den
döde läste dem, och hans tunga var förstummad. –
Dödsbokstexterna hittas vanligen i mumiekistorna,
innanför sjelfva svepningen (söm likaledes plägar
innehålla dödsboksformler), under armarna, på bröstet
eller ryggen, o. s. v. af mumien. Jfr K. R. Lepsius,
"Das todtenbuch der aegypter" (1842), som innehåller
det fullständigaste hittills funna exemplaret, på 165
kapitel, och "Aelteste texte des todtenbuchs" (1867i
samt J. Lieblein, "Index du livre des morts" (1875).
K. P.
Dödsbudet, zool. Se Blaps.
Dödsdans l. Döddans (T. todtentanz, Fr. danse
macabre, Med. Lat. chorea macchabaeorum) kallas i
konsthistorien en bildlig framställning af döden
såsom med sig bortförande vare sig enskilda
personer eller hela grupper af sådana eller
personifikationer af menskliga laster (högmodet,
lättsinnet o. s. v.). Dessa framställningars syfte
är att visa fåfängligheten af det jordiska: huru
alla åldrar och stånd måste böja sig för dödens allt
jämnande makt. Bortförandet försinligas stundom under
bilden af en dans, som anföres af benrangelsmannen
eller till hvilken denne utför musiken. (Deraf kommer
troligen namnet dödsdans eller döddans, hvilket dock
äfven kan betyda de dödes dans.) Man känner ej med
visshet vid hvilken tid dödsdansarna först framträdde
eller hvad som närmast gaf konstnärerna anledning
till denna framställningsform. Antagligen hemtade
dessa sitt ämne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
