Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dümmier, Ernst Ludvig, tysk historiker - Düna, flod i vestra Ryssland - Dünaburg, starkt befäst stad i ryska guvern. Vitebsk (Polska Livland) - Dünamünde, fästning och hamnplats i ryska guvern. Livland - Dünkirchen, stad i franska depart. Nord. Se Dunkerque. - Dünnwald, Johann Heinrich, grefve von D., tysk fältmarskalk - Düntzer, Johann Heinrich Joseph, tysk filolog och litteraturhistoriker - Düren - Dürer, Albrecht, den tyska renaissancens störste konstnär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
historia i Halle, har utgifvit Geschichte des
ost-fränkischen reichs (1862–65) och Kaiser Otto der
grosse (1876) m. fl. arbeten.
Düna (af ryssarna kallad Vestra Dvina,
Lett. Daugava], flod i vestra Ryssland. Den rinner
upp nära Volgas källa, från en sjö på Valdaj-höjden,
i guvern. Tver, löper i vestlig riktning genom
guvernementen Tver, Pskov, Vitebsk och Livland samt
faller ut i Riga-viken vid Dünamünde. Längd 850
kilom. (114,5 mil). För större fartyg är floden ej
segelbar längre än till Riga. Ofvanför denna stad
har den en mängd klippor och sandbankar. Bifloder:
Mescha, Ulla och Disna. Genom Beresina-kanalen, som
förenar Ulla med Beresinas biflod Sergutsch, står
D. i förbindelse med Dnjepr, och genom andra kanaler
eger den samband med Ilmen och med Volga. Historiskt
ryktbar är Karl XII:s öfvergång af D. (1701).
Dünaburg, starkt befäst stad i ryska guvern. Vitebsk
(Polska Livland), vid Düna. 29,613 innev. (1873),
hvaraf omkr. 1/3 judar. Stadens läge, vid
jernvägslinien mellan Petersburg och Varsjav, samt
dess lätta samfärdsel med Riga göra den till en vigtig
medelpunkt för handeln, i synnerhet för lin-, hamp-,
talg- och trävaruomsättningen. Fästningen är af första
klassen och har ett brohufvud, som anses vara ett af
befästningskonstens mästerverk. – D. anlades år 1278
af Tyska orden, eröfrades 1576 af ryske tsaren Ivan
IV, men återtogs snart af polackerna och var derefter
polskt till 1772.
Dünamünde, fästning och hamnplats i
ryska guvern. Livland, vid Dünas utlopp
i Rigaviken. Omkr. 1,500 innev. D. utgör Rigas
egentliga lastningsplats och har en förträfflig
vinterhamn (anlagd 1850–52), hvilken kan rymma
omkr. 300 fartyg. Fästningen eröfrades 1618 och 1619
af svenskarna, intogs 1700 af sachsarna, återeröfrades
1701 af svenskarna, togs 1710 af ryssarna och förblef,
genom freden i Nystad (1721), i deras våld.
Dünkirchen, stad i franska depart. Nord. Se Dunkerque.
Dünnwald, Johann Heinrich, grefve von D., tysk
fältmarskalk, f. omkr. 1620, blef 1670 generalmajor,
slog 1675 fransmännen vid Sassbach och vardt derför
upphöjd i grefligt stånd.
1687 slog han den till Budas undsättning sända
turkiska armén, och s. å. eröfrade han Slavonien.
1688 utnämndes D. till generalfältmarskalk.
I slaget vid Salenkemen (1691) lär han, af harm öfver
att nödgas stå under markgrefve Ludvigs af Baden
befäl, till en början hafva sökt hämma den af honom
kommenderade venstra flygelns rörelser, och ehuru han
sedermera på ett afgörande sätt bidrog till segern,
stämdes han inför krigsrätt. Han dog emellertid före
ransakningen, d. 31 Aug. 1691.
Düntzer, Johann Heinrich Joseph, tysk filolog och
literaturhistoriker, född d. 12 Juli 1813 i Köln,
blef 1837 docent i klassisk literatur i Bonn och
1846 bibliotekarie vid gymnasiibiblioteket i Köln
samt fick 1849 professors titel. De vigtigaste
af hans filologiska arbeten äro Die lehre von der
lateinischen wortbildung (1836), Die declination der
indogermanischen sprachen (1839),
Homer und der epische cyklus (1839), Kritik und
erklärung der horazischen gedichte (1840–44)
och Die homerischen fragen (1874). Bland hans
literaturhistoriska arbeten må nämnas: Göthe als
dramatiker (1831), Göthe’s Faust (1850–51; 2:dra
uppl. 1857), Frauenbilder aus Göthe’s jugendzeit
(1852), Schiller und Göthe (1859), Aus Göthe’s
freundeskreise (1868), Erläuterungen zu den deutschen
classikern (1855–76) och Göthe’s leben (1880),
hvarjämte han utgifvit en mängd brefsamlingar af
stort värde för den nyare tyska literaturhistorien.
Düren (Lat. Marcodurum), fabriksstad i preussiska
regeringsområdet Aachen (Rhenprovinsen), vid floden
Roer. 14,542 innev. (1875). Maskin-, klädes-, pappers-
och tapetfabriker.
Dürer, Albrecht, den tyska renaissancens störste
konstnär, föddes i Nürnberg d. 21 Maj 1471. Fadern
var guldsmed, och till en början erhöll sonen
undervisning i detta yrke. Men 1486 sattes den unge
D. i målaren Wolgemuts skola, der han qvarstannade
tre år. 1490 anträdde han sin gesällvandring,
under hvilken han besökte Kolmar (der han studerade
M. Schongauers kopparstick), Basel och antagligen
äfven Venezia. Efter sin hemkomst, 1494, äktade han
en nürnbergsk borgaredotter. (M. Thausing har i våra
dagar, fastän icke med fullt öfvertygande skäl, sökt
frikänna denna qvinna från beskyllningen att hafva
varit en Xantippa.) S. å. fick D. af sin födelsestads
målaregille emottaga mästarebrefvet, och derefter
stannade han hemma till 1505. Till denna period (den
första) af hans konstnärslif höra åtskilliga målade
porträtt – bl. a. faderns (1490 och 1497), hans eget
(1498 och 1500) äfvensom några fruntimmersporträtt
(hans förmåga att återgifva den qvinliga skönheten
var likväl ej stor) – och några religiösa målningar,
vidare kopparstick (i denna konstart framstod han
redan 1497 som sin tids främste man) och utmärkta
träsnitt (de 15 bladen till Johannes’ uppenbarelse,
1498; titelbladet kom först 1511) samt slutligen
Kristi passion i 12 handteckningar (1504–05,
Wien). 1505 reste D. till Venezia, hvarest Bellini,
Giorgione och Tizian då voro verksamma. Kort efter
sin ankomst dit mottog han af der bosatta landsmän
beställning på en altartafla till dervarande
tyska kyrka. Denna målning, som fullbordades 1506,
framställer den s. k. rosenkransfesten och var ett af
hans bästa verk. Den finnes, numera i ett bedröfligt
skick, i klostret Strahov (Prag). Efter ett besök i
Bologna, der han studerade perspektivlära, återvände
han 1507 till sin födelsestad. Den vinst D. skördade
af sin venezianska resa bestod hufvudsakligen i en
förbättring af hans ekonomiska ställning, som förut
varit tämligen klen. Af den italienska konsten tog
han föga intryck. Visserligen gjorde han framsteg
i teckningen; men hans färg förblef brokig, nästan
påminnande om glasmålningen, och han behöll i det
längsta det kantiga, hopskrynklade draperiet, som
är så kännetecknande för hans framställning. Bland
målningar, som han utförde närmast efter sin hemkomst,
må nämnas Adam och Eva (1507; ett exemplar i Florens
och ett i Madrid), Porträtt af en yngling (1507,
Wien),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
