Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Diplomati - Diplomatik - Diplomatiska kåren - Diplometer - Diplopi - Diploskop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1700-talet blefvo de diplomatiska konstgreppen finare,
och i stället för deri skrytsamma lyx, hvilken
sändebuden utvecklat under 1600-talet, framträdde
ett cirkladt och minutiöst etikettväsende. Derjämte
började utrikesministrarna föra sina underhandlingar
hufvudsakligen genom depescher. Denna diplomati, som
fotade sig på en dynastisk folkrätt, representerades
förnämligast af österrikiske utrikesministern Kaunitz
(1753–92). Fredrik II (1740–86) och Franklin (1776–82)
söndersleto den hemlighetsslöja, hvari diplomatien
förut insvept sig, och togo den offentliga meningen,
i stället för gamla pergament, till grundval för
sina rättsdeduktioner. Franklin förklarade dessutom
krig mot etiketten. Franska revolutionen stödde sig
på en ideal naturrätt äfven uti internationella
frågor och förkastade, liksom Franklin, det
diplomatiska ceremoniväsendet. Under det första
franska kejsaredömet, synnerligast medan Talleyrand
var utrikesminister (1804–09), iakttogos i Frankrike
forna tiders diplomatiska former. Kongressen i Wien
1815 sökte återupplifva den gamla etiketten i all
dess stränghet, men utan att lyckas. Restaurationens
diplomati, hvars förnämste representant var den
österrikiske utrikesministern Metternich
(1821–48), var till sin natur afgjordt dynastisk, omgaf
äfven de enklaste underhandlingar med den djupaste
hemlighetsfullhet och bemötte den offentliga meningen
med förnäm ringaktning. Genom Juli-revolutionen
(1830) fick restaurationsdiplomatien en farlig
stöt, och genom Napoleon III (1852–70) krossades
den helt och hållet. Nämnde kejsare gaf upphofvet
till en diplomati, som har nationalitetsprincipen
till grundval och som, i stället för att söka sitt
stöd i hemlighetsmakeri, ofta lägger i dagen en
öfverraskande öppenhet och söker genom pressen
förbereda och vinna den offentliga meningen. Ett
karakteristiskt drag hos denna diplomati är dess
utpräglade smak för konferenser. Hela den europeiska
diplomatien har numera i allt väsentligt antagit
de principer, på hvilka Napoleon III grundade
sin utrikespolitik. Särskildt har den, efter stor
måttstock och med öfverlägsen talang, tillämpats
af Cavour (1850–61) och Bismarck (från 1862). –
Diplomatien har i allmänhet bidragit att gifva en
humanare prägel åt de internationella förhållandena
och i betydlig mån medverkat till att minska krigens
antal. Bland dess segrar i vår tid böra särskildt
framhållas slafhandelns undertryckande, sjöfartens
emancipation på de stora europeiska farvattnen, ett
större skydd för privategendom under sjökrig och för
sårade i fält samt slutligen en mildring i krigets
fasor (Bruxelles-konferensen 1874). – De diplomatiska
underhandlingarna, synnerligast de skriftliga,
fördes till Ludvig XIV:s tid på latin, men sedan
Frankrike under denne konung blifvit Europas mest
betydande stat, vardt franskan diplomaternas språk.
B. F. O.
Diplomatik, den vetenskap, som sysselsätter sig med
undersökning och kritik af de urkunder (företrädesvis
äldre sådana), som hafva afseende på det offentliga
lifvet. Jfr Diplom och Diplomatarium. – Diplomatisk,
som har afseende på diplomatik eller diplomati;
noggrann;
slug, beräknande; samvetsgrant utförd, i minsta detalj
kontrollerad ("diplomatisk noggranhet").
Diplomatiska kåren, Fr. Corps diplomatique,
benämning på samtliga de utländska sändebud, som
äro ackrediterade vid ett hof (i dagligt tal äfven
legationernas sekreterare och attachéer). Som
korporation uppträder denna kår vid kröningar,
hoffester, gratulationer o. s. v. samt har dervid
merendels till förman (doyen) det af första klassens
sändebud, som längst varit ackrediteradt vid det hof,
der kåren representerar sina regeringar. I katolska
stater fungerar vanligen påfvens sändebud (nuntius)
som förman.
Diplometer (af Grek. diplus, dubbel, och metron,
mått), fys., en apparat, med hvars tillhjelp
man kan öfvertyga sig om att, då båda ögonen äro
riktade mot en viss punkt och så ackommoderade,
att denna punkt ses tydligt, man ser dubbelt, icke
allenast inom den vinkel, som bildas af synlinierna
till punkten, samt inom dennes vertikalvinkel,
utan ock på ett visst afstånd utom denna vinkel.
L. A. F.
Diplopi (Fr. diplopie, af Grek. diplus, dubbel,
och ops, öga), dubbelseende, patol., ett sjukligt
tillstånd, hvarunder föremålen synas dubbla. Vanligen
beror dubbelseendet derpå att ögonaxlarnas riktning
blifvit rubbad, så att bilderna af föremålen ej falla
på hvarandra motsvarande punkter af näthinnan. Detta
är fallet vid förlamningar af ögonmusklerna. Bilderna
äro antingen korsade, så att den venstra bilden
tillhör det högra ögat och tvärtom, då de muskler,
som rulla ögat inåt, äro försatta i overksamhet, eller
liknämniga, då de yttre musklerna äro de lidande. Vid
skelning skulle således alltid patienterna se
dubbelt; men vanligen göra de det icke, emedan
de snart lära sig att undertrycka bilden från det
afvikande ögat. Alla skelande se naturligtvis enkelt,
om det ena ögat öfvertäckes. Men det finnes också
en form af dubbelseende, som tillhör blott ett enda
öga. Detta förekommer, då större oregelmässigheter
finnas i de ljusbrytande organen i ögat, såsom vid
vissa ojämnheter i hornhinnan, vid lägeförändringar
af linsen, ja någon gång vid börjande grå starr,
och är detta symptom under stundom det första,
som leder uppmärksamheten på denna sjukdom. –
Dubbelbilder hafva för öfrigt alla menniskor under
fullt normala förhållanden, fastän man vanligen är
omedveten derom. Lättast kan man få sådana bilder
att framträda, om man ställer två brinnande
ljus på något afstånd rätt bakom hvarandra. Om
man skarpt fixerar det närmaste ljuset, synes det
aflägsnare dubbelt och äro bilderna liknämniga;
betraktar man deremot den aflägsnare lågan, synes
den närmare dubbel med korsade bilder. På detta
fullt naturliga förhållande beror i sjelfva verket
vår uppfattning om föremålens respektiva afstånd,
det stereoskopiska seendet. Jfr Stereoskop.
Rsr.
Diploskop (af Grek. diplus, dubbel, och skopein,
betrakta), fys., en apparat för iakttagande af
s. k. subjektiva färger. En skifva, som kan sättas i
rotation och som på ena hälften är röd, på den andra
grön, betraktas genom två rör på sådant sätt att det
ena ögat ser endast det röda och det andra endast
det gröna. Om ljusintrycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
