Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. De la Gardie, Jakob Gustaf - 11. De la Gardie, Axel Gabriel - De la Gardieska arkivet är namnet på en under åren 1831-44 till trycket befordrad samling af handskrifter - Delagoa-viken ("sumplandets vik"), bukt, som Indiska oceanen gör i Afrikas sydöstra kust - De la Grange, Johan Georg - Delalet el-hairin, den arabiska titeln på ett berömdt filosofiskt verk af Maimonides - Delambre, Jean Baptiste Joseph - Deland, en från Luxemburg härstammande slägt - 1. Deland, Louis Joseph Marie - 2. Deland, Pierre Joseph
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"prologer" och "plaisanterier", öfversatte en del
af texten till Haydns "Oratorium öfver skapelsen"
(1800), skref dramen Fale Bure (1795) samt öfversatte
Monvels dram "Clementine och Desormes" (1793) och
Sedaines komedi "Det oförsigtiga vadet" (s. å.),
hvilka tre stycken uppfördes på kongl. teatern. Några
af hans tal: öfver J. C. Toll (1817), C. C. Mörner
(1821), G. af Wetterstedt (1837), äro tryckta. I
handskrift efterlemnade D. vidlyftiga "journaler",
förda under det han vistades utrikes 1799–1801 och
1813–15 samt under riksdagen i Örebro 1812.
11. De la Gardie [dölagardi], Axel Gabriel, grefve,
den förres broder, ämbetsman, född d. 23 Nov. 1772,
deltog i finska kriget 1788–90 såsom fänrik vid
Vestmanlands regemente, blef 1793 kapten samt
befordrades 1800 till major vid Kronobergs regemente
och 1809 till öfverste i armén, men tog afsked
redan året derpå. 1811–38 var han landshöfding i
Kristianstads län. Under denna tid infördes flere för
länet vigtiga reformer, bl. a. extra roteringen. Död
1838.
De la Gardieska arkivet är namnet på en under åren
1831–44 till trycket befordrad samling af handskrifter
ur det vid den tiden på De la Gardieska godset
Löberöd förvarade stora biblioteket. Samlingen,
tjugo band stark, innehåller handlingar rörande
Sveriges historia samt dess mer betydande slägter och
män – i synnerhet sådana, som stått i förbindelser
med familjen De la Gardie – allt ifrån medeltiden
till nyare tider. Arkivets utgifning bekostades af
grefve Jakob Gustaf De la Gardie och ombesörjdes af
P. Wieselgren. J. Th. W.
Delagoa-viken ("sumplandets vik"), bukt, som Indiska
oceanen gör i Afrikas sydöstra kust. 25° 40’–26° 20’
s. br. Utmärkt hamn. Viken upptäcktes 1498 af Vasco
de Gama. Under de senaste femtio åren har en strid
om densamma och dess kustland förts mellan England,
Portugal och Holland, hvilka makter hänsköto saken
till Thiers, franska republikens president. Dennes
efterträdare, marskalk Mac Mahon, afgjorde frågan till
Portugals fördel (1875). 1876 utsände portugisiska
regeringen en expedition till D.
De la Grange [dölagrangsch], Johan Georg, friherre,
militär, föddes d. 1 Juli 1774, tjenade vid Smålands
kavalleri och avancerade 1796 till ryttmästare
samt 1805 till major i armén och öfveradjutant. I
fälttåget mot fransmännen blef han 1806 tillfångatagen
vid Lybeck. men utvexlades efter tio månaders
fångenskap. I 1809 års revolution var han en af
de förnämste aktörerna. Han var nämligen en af de
sex män, som d. 13 Mars 1809 följde generalmajor
Adlercreutz in till Gustaf IV Adolf för att förhindra
hans bortresa, och han satte efter konungen, när
denne sprang ned på borggården för att komma till
högvakten, samt var Greiff behjelplig med att bära
honom tillbaka till hans rum. Dagen derpå afsändes
D. till Napoleon för att utverka stillestånd. 1810
utnämndes han till landshöfding i Kalmar. 1814
bevistade han som generalintendent fälttåget i Norge,
fick s. å. generalmajors namn, heder och värdighet
samt upphöjdes 1817 i friherrligt stånd. 1822 tog
han afsked från landshöfdingeämbetet. Död d. 26
Mars 1844.
Delalet el-hairin (egentl. "de vilsefarandes
vägledare"), den arabiska titeln på ett berömdt
filosofiskt verk af Maimonides.
Delambre [dölangbör], Jean Baptiste Joseph, fransk
astronom, f. 1749, d. 1822, blef 1792 medlem af
franska vetenskapsakademien och 1807 professor i
astronomi vid Collége de France. Jämte Méchain,
utförde han den stora meridianmätning mellan
Dunkerque och Barcelona, hvilken hade till ändamål
att bestämma längden af den franska normalmetern,
och han redogjorde för detta arbete i Base du système
métrique décimal (1806–10).
Deland [dölang], en från Luxemburg härstammande slägt,
bland hvars medlemmar följande hafva gjort sig ett
namn i svenska teaterns historia.
1. Deland [dölang], Louis Joseph Marie, aktör
och ballettmästare, f. i Stockholm d. 25 April
1772, blef som barn anställd vid kungliga teaterns
ballett, utbildade sig derefter i Paris samt blef
1803 utnämnd till andre och 1809 till förste
ballettmästare vid kungliga scenen i Stockholm.
Hans balletter och dansdivertissement väckte
dock ingen större uppmärksamhet. Deremot skördade
hans sceniska framställningar lifligt bifall.
I den komiska genren ansågs han stå högst bland
samtida skådespelare; särskildt beundrades hans
ypperliga återgifvande af tölpar och enfaldiga
personer, t. ex. Jabal i "Juden" och Niklas i
"Tanddoktorn". Trots sina ofullkomliga röstmedel
uppträdde D. med stor framgång äfven på den lyriska
scenen, t. ex. såsom Husca i "Karavanen", Räfklo i
"Målaren och modellerna" samt Pierrot i "Den
talande taflan". Vid fyratio års ålder blef han
minnesslö och till följd deraf oanvändbar för scenen.
Död d. 15 April 1823.
2. Deland [dölang], Pierre Joseph, den förres
brorson, skådespelare, föddes i Stockholm d.
13 Dec. 1805. Han var först bruksbokhållare
och sedermera underofficer vid Svea garde, men
tog 1822 engagement vid Svanbergs kringresande
teatersällskap. 1833 bildade han en egen
skådespelaretrupp, hvilken snart blef ansedd
för ett af Sveriges bästa landsortssällskap. I
förening med O. U. Torsslow arrenderade han
1835–37 Djurgårdsteatern, der hans trupp
uppträdde om somrarna. 1838–49 spelade han
endast i landsorten. 1849 hyrde han å nyo
Djurgårdsteatern, hvilken han innehade, tills
han 1861 tog anställning vid kungliga teatern.
På dennas scen uppträdde han dock endast några få
gånger. Han afled i Stockholm d. 13 Nov. 1862. –
D. var en mångsidig skådespelare. Med undantag af
den egentliga tragedien, för hvilken hans figur
och stämma icke passade, utmärkte han sig i alla
dramatiska konstarter. Störst var han i den högre
komedien, der hans fina och skarpa karakteristik
samt humoristiska uppfattning satte honom i stånd
att utmejsla gedigna konstskapelser. I sådana
roler som Magnus Drakenhjelm i "Efter femtio år",
Markisen i "Fröken de la Seiglière" och Chevalier de
la Rocheferrier i "Ett parti piquet" m. fl. var han
oöfverträfflig i fråga om esprit, god ton och eleganta
manér. Äfven underordnade burleska roler, t. ex. Styx
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
