Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Courante - Courbet, Gustave - Courbette - Courbevoie - Courbière, Guillaume René de l'Homme, baron de C. - Courcelles - Cour d'amour - Cour des poisons - Courier de Méré, Paul Louis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Courante [-rangt], gammal fransk dans i
trippeltakt, med måttligt tempo, och jämnt
fortlöpande musikaliska figurer. Af konstmusiken på
1600- och 1700-talen upptogs den dels i operan och
dels i "sviten".
Courbet [-be], Gustave, fransk målare, f. 1819 i
Ornans, var ursprungligen bestämd för advokatyrket,
men egnade sig 1839 åt målarekonsten, i hvilken
han utbildade sig på egen hand. Efter att en kort
tid hafva hyllat romantiken (han målade 1847 en
Valpurgisnatt efter Göthe) vände han denna för alltid
ryggen och blef inom kort en af det moderna måleriets
egendomligaste mästare. Han har blifvit kallad den
realistiska skolans hufvudman; men i sitt suveräna
förakt icke endast för romantisk och akademisk stil,
utan t. o. m. för allt hvad idealt heter, stannade
han icke inom en berättigad realisms gränser, utan
förföll i den krassaste naturalism. Det sköna i och
för sig gällde för honom intet, naturefterhärmningen
deremot allt. För honom var ingenting obetydligt, ty
han betraktade allt endast som yttre företeelse och
såsom sådant berättigadt att framställas: han ville
icke måla annat än hvad han såg, och noggrant så som
han såg det. Trotsande våra estetiska "fördomar",
framställde han derför gerna äfven det fula i hela
dess nakenhet. Men jämväl dervid förstod han att genom
snillrik uppfattning af naturen samt utmärkt teckning
och färg besticka åskådaren, så att hos denne väckes
en af beundran och motvilja blandad känsla, hvaraf
man kan förklara det motsägande i kritikens omdömen
om hans verk. I sina första arbeten framställde
C. typer från sin hembygd: Efter en middagsmåltid
i Ornans (1848), Begrafning i Ornans, Stenhuggarna,
Bönder på hemväg från marknaden m. fl. Bland hans
figurstycken må dessutom särskildt nämnas De badande
qvinnorna och Qvinnan med papegojan (från hans senare
år). Till verklig skönhet höjde han sig endast
i landskapet och i sina kraftfulla djurstycken
(Rådjurståndet, Hjortar i strid m. fl.). – Det är
emellertid icke ensamt C:s taflor, som heredt honom
ryktbarhet. Stolt och demokratisk till sin natur,
vägrade han 1870 att mottaga hederslegionens kors
och slöt sig 1871 till "kommunen", i hvars styrelse
han ingick såsom minister för de sköna konsterna. I
denna egenskap genomförde han nedstörtandet af
Vendôme-kolonnen, "hvars arkitektur misshagade
honom". För denna ogerning straffades han sedermera
med fängelse och böter samt dömdes att på egen
bekostnad låta återuppresa kolonnen. Oaktadt han var
en förmögen man, undandrog han sig att infria sin
skuld till fäderneslandet och gick, efter utståndet
fängelsestraff, i landsflykt till Schweiz, der han
dog d. 31 Dec. 1877. R-n.
Courbette [-bät], Fr. (af courbe, af Lat. curvus,
krokig), ridk., krumsprång, kort galopp. – Courbettera
(Fr. courbetter), göra krumsprång.
Courbevoie [-bövåa), stad i franska
depart. Seine (Ile-de-France), vid floden af samma
namn. Omkr. 13,000 innev. Stora kaserner, uppbyggda af
Ludvig XV. Kemiska fabriker, väfverier, handel med vin
och ättika. På Rond-Point uppsattes 1863 Napoleon I:s
staty (af E. Seurre), hvilken förut haft sin plats
på Vendôme-kolonnen.
Courbière [-biär], Guillaume René de l’Homme,
baron de C., f. i Maastricht 1733, af fransk
härkomst. Han stod i holländsk tjenst till 1757,
då han ingick i preussiska hären, hvarefter han
utmärkte sig i sjuåriga kriget (1756–63). 1761 hade
han ett befäl på den pommerska krigsskådeplatsen. I
kriget mot Frankrike 1792–95 var han öfverste för
gardet. 1797 blef han infanterigeneral och 1798
guvernör i Graudenz. Genom sitt hårdnackade försvar
af denna fästning 1807 skaffade han sig ett europeiskt
namn. S. å. blef han fältmarskalk. Död 1811.
Courcelles [-säl]. 1) Stad i belgiska prov. Hainaut
(Hennegau). Omkr. 7,500 innev. Liflig industri. –
2) By i Lothringen, öster om Metz. Der stod d. 14
Aug. 1870 mellan fransmän och tyskar ett slag, som
äfven kallas slaget vid Colombey-Nouilly.
Cour d’amour (T. minnehof, liebeshof),
"kärleksdomstol", ett slags literära föreningar från
slutet af 12:te årh. De uppstodo i Provence och
utbredde sig derifrån till andra land. I början
sysselsatte sig medlemmarna med åhörandet af
troubadourernas täflingsdikter, men sedan började
man, med anledning af dessas innehåll, att göra
kärleken och äran till föremål för spetsfundiga
diskussioner. För att afgöra tvistiga frågor
rörande kärlekens väsende nedsattes en domstol,
vid hvilken presidiet merendels uppdrogs åt någon
skön dam och vid hvilken framstående riddare och
skalder voro bisittare. Ur de fällda domsluten
utvecklade sig småningom en formlig kärlekscodex
(under titeln "Arresta amorum" utgifven af Martial
d’Auvergne). Med riddareväsendets upplösning försvunno
också kärleksdomstolarna.
Cour des poisons [-dä påasång],
"förgiftningsdomstol", en tillfällig domstol i
Frankrike under Ludvig XIV:s regering. Se Chambre
ardente.
Courier de Méré [-rie dö-], Paul Louis, fransk
hellenist och politisk skriftställare, f. 1772,
ingick 1792 i krigstjenst samt deltog i de
italienska fälttågen 1798–99 och 1806–07 äfvensom
i kriget med Tyskland 1809. Efter slaget vid Wagram
(s. å.) tog han afsked som sqvadronchef. – På den
literära banan gjorde han sitt lärospån 1802, då
han för "Magasin encyclopédique" skref en artikel
öfver Schweighäusers upplaga af Athenaeus. 1803
utkom hans Eloge d’Hélène, en fri imitation efter
Isokrates. 1809 begaf han sig till Florens, der han i
biblioteket San Lorenzo lyckades finna en fullständig
handskrift till Longos’ "Daphnis och Chloë" – hvilken
handskrift han lät trycka 1810. Efter bourbonernas
andra restauration (1815) började han, med Pétition
aux deiux chambres (1816), sin bana som politisk
broschyrförfattare. Såsom sådan var han i sjelfva
verket en af det bourbonska väldets mest fruktansvärde
motståndare. 1819–20 offentliggjorde han i tidningen
"Le censeur" en serie bref, värdiga att ställas vid
sidan af Pascals "Lettres provinciales". Den 1821
utfärdade subskriptionen för inköp af godset Chambord
åt hertigen af Bordeaux gaf C. anledning till hans
Simple discours (s. å.), hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
