Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 2. Barometer - Capitularis / 1297-1298 (1878) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Buffel, Bubalus, zool. - Buffer l. Buffert, mek. - Buffet, Fr., skänkskåp; värdshusdisk - Buffet, Louis Josèphe - Buffo, Ital., fem. buffa, komisk, lustig - Buffon, George Louis Leclerc, grefve af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

närstående former finner man dock lättast i den
inre byggnaden. Med afseende på hornens plats
och formen på bakre delen af skallen stå
nämligen bufflarna ungefär midt emellan bison och
tamoxen; i fråga åter om nosens byggnad är
buffeln lik oxen, i ty att hos dem båda
mellankäkbenen nå ända upp till näsbenen, hvilket
aldrig är förhållandet hos bison. Från båda
dessa underslägten skilja sig emellertid
bufflarna genom sina ovanligt breda refben och sin
mjuka tunga, hvilken saknar alla hårda
taggvårtor (hornpapiller).

Oaktadt bufflarna hafva sitt egentliga hem i
de varma landen, ligger deras mest utmärkande
drag, hvad lefnadssättet vidkommer, i deras
begär efter svalka. Sitt bete söka de mest om
natten; dagens hetta undfly de i de täta
skogarnas skugga, eller ligga de timtals i vatten,
med endast näsborrar och ögon ofvan
vattenytan. De äro goda simmare och trifvas ej
i trakter, der de sakna floder, sjöar eller pölar.
Emedan de vilde bufflarna äro starka djur,
utrustade med kraftiga vapen i sina horn och sin
hårda panna, äro de fruktansvärda nog, när de
retats, och ofta gå de segrande ur kampen
äfven mot de starkaste rofdjur. Från de
blodsutgjutelser, som åtfölja dylika strider, hafva
bufflarna, liksom öfriga nötkreatur, ärft hatet
mot den röda färgen.

Man har velat urskilja flere buffelarter, men
ingen af dem skiljer sig mycket från de båda
längst bekanta, näml. den ursprungligen indiske,
egentlige buffeln, Bos bubalus, och den
syd-afrikanske kaffer-buffeln, Bos caffer.
Den förre har blifvit tamd af menniskan, likväl
senare än den egentlige oxen och ej så
fullständigt som denne. Han har i det tama
tillståndet utbredt sig å ena sidan öfver Kina, å
andra sidan öfver landen kring Kaspiska och
Svarta hafven, in i Ungern, samt öfver Persien
och Arabien, in i Egypten och norra Afrika
äfvensom i Kaplandet. I slutet af 6:te årh.
infördes han i Italien, der han nu är ett
allmänt husdjur, i synnerhet i trakterna kring Rom
och Neapel. Kafferbuffeln (se fig.), som



hufvudsakligast utmärker sig derigenom att hornen
med åldern få en så stor utbredning, att de
nästan mötas öfver pannan, har deremot ännu
ej kunnat tämjas, ehuru hans lynne tyckes vara
detsamma och fastän han borde kunna vara till
lika stor nytta som den egentlige buffeln, om
också ännu endast hottentotterna anse hans kött
ätbart. Båda arterna äro till grundfärgen
svartbruna; men af den tame buffeln förekomma en
mängd färgförändringar. Den sistnämnde når

en längd af omkr. 3 m. (10,1 f.) från nosen till
svansen, hvilken har en längd af 1 m. (3,4 f.).
Kafferbuffelns kroppslängd blir (utom svansen)
högst omkr. 2,3 m. (7,7 f.). F. A. S.

Buffer l. Buffert, mek., en företrädesvis
på jernvägsfordon anbragt inrättning, som tjenar
att minska häftigheten af slag och stötar, då
fordonen skjutas mot hvarandra. En buffer
består hufvudsakligen af en elastisk del – en
stålfjäder, kautsjuksplattor, i en cylinder
innesluten luft, med bomull utfyllda ståltrådspiraler
o. d. –, hvilken sammantryckes af stöten och
mildrar dess häftighet, samt af "bufferhufvudet".
som mottager stöten och meddelar den åt bufferns
elastiske del. I hvardera änden af ett
jernvägsfordon anbringas, vid de större europeiska
jernvägarna, två buffrar, vid smalspåriga banor
och i allmänhet vid de amerikanska deremot
endast en. F. A.

Buffet [byfe], Fr. (af Med. Lat. bufetum,
praktbord), skänkskåp; värdshusdisk; det ställe,
der mat och förfriskningar serveras under större
tillställningar.

Buffet [byfe], Louis Josèphe, fransk
statsman, f. 1818, blef efter Februari-revolutionen
1848 medlem af konstituerande församlingen
samt 1849 handels- och åkerbruksminister, men
utgick redan s. å. ur ministèren, emedan han ej
kunde foga sig i presidentens (Louis Napoleons)
politik. Äfven 1851 var han en kort tid
medlem af konseljen. Efter statskuppen s. å. höll
han sig aflägsnad från det offentliga lifvet, tills
han 1864 invaldes i lagstiftande kåren. Der
medverkade han till ministèren Rouhers afgång
och till framläggande af ett senatskonsult,
hvarigenom folkrepresentationen fick större frihet.
1870 öfvertog han finansportföljen i den
Ollivierska ministeren. 1871 invaldes han i
nationalförsamlingen, hvars president han blef 1872.
1875 utnämnde presidenten Mac Mahon honom
till vice president i konseljen och
inrikesminister. Hans reaktionära och frihetsfientliga
åtgärder gjorde honom emellertid i högsta grad
hatad. 1876 utträdde han ur ministèren och har
sedan dess lefvat skild från de offentliga
angelägenheterna.

Buffo, Ital., fem. buffa, komisk, lustig. –
Duo buffo, komisk duett. Opera buffa,
komisk opera. Buffo är äfven subst, och har
då samma betydelse som Buffone (Fr.
bouffon) narr, komisk sångare. A. L.

Buffon [byffång], George Louis Leclerc,
grefve af B., fransk naturforskare, föddes d. 7
Sept. 1707 i Montbard i Bourgogne. Redan
tidigt visade han håg för naturvetenskapernas
studium. Sedan han gjort en resa till Italien
och någon tid vistats i England för att studera
detta lands språk, återvände han 1732 till
Frankrike. Ett betydligt arf satte honom från denna
tid i tillfälle att odeladt egna sig åt vetenskapen.
Hans lärospån på det literärt vetenskapliga
området voro ett par öfversättningar af Hale’s
"Vegetable statics" ("Statique de végétaux", 1735)
och Newton’s "Method of fluxions" ("Méthode de
fluxions de Newton", 1740). Till en början
sysselsatte han sig mest med matematiska och
fysiska forskningar. 1739 valdes han till medlem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>