Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brunkol l. Lignit, petrogr. - Brunkow, Johan von - Brunktoftelund, en skog i närheten af Landskrona - Brunkål, bot. Se Brassica - Brunn, Heinrich - Brunn, i marken gräfd eller borrad fördjupning - Brunn, skeppsb. - Brunn (ej Brund), socken i Elfsborgs län - Brun-nacke, det bland skyttar brukliga namnet på bläs-and. (Se d. o.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som innehåller 55–57 proc. kol och en stor
mängd bitumen samt brinner lätt och med
sotande låga. Brunkol, som ofta visar en tydlig
vegetabilisk struktur samt, till skilnad från
stenkol (de s. k. svartkolen), gifver brunt streck och
vid behandling med kalilut en mörkbrun
vätska, förekommer i sammanhängande, vidsträckta
lager, s. k. flötser, mellan tertiärformationens
sandstens-, skiffer-, ler- och sandlager. Den
afdelning inom tertiärformationen, som
innehåller brunkolsflötser, kallas vanligen
brunkolsformationen och är utbredd i synnerhet i norra
Tyskland. Flötsernas mäktighet är vanligen
1,5–3 m. (5–10 f.), stundom mindre, men
stundom ända till 9 m. (30 f.). Brunkolen, som äro
föremål för grufbrytning, utgöras
hufvudsakligen af under luftfrånvaro delvis förkolade
lemningar efter Coniferae samt palmer och
löfträd. E. E.
Brunkow, Johan von, drottsete, son till
Verner von B., hvilken under Magnus Ladulås
inkom hit från Tyskland och blef denne
konungs råd. B. steg högt i ynnest och
inflytande hos konung Birger Magnusson. 1313
var han riddare och medlem af rådet samt blef
1316 drottsete. Det må lemnas derhän huruvida
B. verkligen, såsom de ingalunda oveldiga
krönikorna uppgifva, var upphofsman till
"Nyköpings gästabud", eller det lömska försåt, som
konung Birger 1317 ställde för sina bröder –
redan det att han var främling och dertill
gunstling var ju en anledning till att han skulle
misstänkas –, men säkert är, att B. i allmänhet
starkt inverkade på den lättledde konungen,
liksom han var en af dennes trognaste och
verksammaste vänner i nöden. Under försöket att
från Gotland undsätta Stegeborgs fäste, som
Birgers son Magnus försvarade mot de döde
hertigarnas anhängare, blef B. efter en skarp
strid tillfångatagen, af sina fiender dömd till
döden och 1319 afrättad på den vid Stockholm
belägna höjd, som efter honom sedan fick
namnet Brunkeberg. I sitt vapen förde han en
bjelke. J. Th. W.
Brunktoftelund, en skog i närheten af
Landskrona, i hvilken fältherren Johan Rantzau d. 29
April 1525 slog de skånske bönderna, som, till
förmån för den biltoge Kristian II, gjort
uppror mot Fredrik I.
Brunkål, bot. Se Brassica.
Brunn, Heinrich, tysk arkeolog, f. 1822
i Dessau, vistades 1843–53 och 1856–65 i
Rom, den senare perioden såsom sekreterare
vid Arkeologiska institutet. 1865 kallades han
till professor i arkeologi i München, der han
1867 jämväl blef konservator vid vas-samlingen.
– B. har på ett högst förtjenstfullt sätt främjat
utvecklingen af den klassiska arkeologien. Hans
förnämsta arbeten äro Geschichte der
griechischen künstler (1853–59), Beschreibung der
glyptothek zu München (3:dje uppl. 1873) och
I rilievi delle urne etrusche (I. Ciclo troico,
1870).
Brunn, i marken gräfd eller borrad
fördjupning, i hvilken vatten uppsamlas och der
omsättningen i vattnet hufvudsakligen främjas
genom förbrukning (jfr Källa). – Brunnar böra
beklädas med sten, ej gerna med trä. När den
mark, i hvilken en brunn skall gräfvas, är lös,
så att "hålet ej vill stå", kan man vid
murningen gå till väga på följande sätt. Sedan en
graf af ett par fots djup blifvit gräfd,
nedlägges i denna en träkrans (hälst af ekvirke),
med en inre diameter af den blifvande
brunnens vidd. På denne krans muras sedan med
tegel, samtidigt med att gräfningen fortgår
under densamma. Tegelstenscylindern sjunker
dervid småningom, och murningen fortgår, tills
man nått fastare jordlag.
När en brunn skall gräfvas, bör man välja
läget så, att ej orent dagvatten, gödselvatten eller
annan orenlighet kan inkomma deruti.
Brunnens kant bör ligga högre än marken; kring
densamma bör gräfvas en grop, som fylles med
lera, hvilken omsorgsfullt tillstampas, hvarpå
lerfyllningen fortsättes upp till brunskanten,
så att en kulle bildas – allt i ändamål att
afstänga uppifrån kommande orent vatten.
Brunnar böra täckas och förses med lämpliga
pumpinrättningar (af hvilka numera många finnas,
som på en gång äro lätta, beqväma och billiga)
samt vara så djupa, att vattenståndet är
åtminstone 1,5–2 m. (5–6 f.). När man ej har
användning för vattnet, bör omsättningen i
detsamma främjas genom pumpning, emedan det
annars lätt kan skämmas. Det är ofta svårt att
bestämma hvilka platser, som äro lämpliga för
brunnars anläggande. Om marken, der en brunn
skall anläggas, är lerig, bör man först med
jordsond undersöka lerans djup och utröna
huruvida något gruslager finnes derunder. Om så
är, låter man gräfningen eller borrningen fortgå
ända dit. Om platsen ligger högre än
omgifvande vattendrag och sjöar eller man träffat
något grus- eller sandlager, som möjligen kan
stå i kommunikation med dem, fortsättes
gräfningen, till dess man kommit under dessas nivå.
Det finnes dock personer, som genom vana lärt
sig att på grund af växtlighetens utseende,
uppstigande dunster m. m. välja för brunnar
lämpliga platser, men oftast är hvarje
brunsgräfning mer eller mindre ett försök.
Användandet af s. k. slagrutor beror endast på
vidskepelse. (Jfr Artesisk brunn, Källa och
Vatten). Th. N-m.
Brunn, skeppsb., den i åtskilliga
propellerfartygs akterskepp öfver propellern befintliga
öppning, genom och i hvilken propellern
upphissas, när man vill framdrifva fartyget endast
med segel. Den propeller, som inrättas för att
kunna lyftas i brunn, får endast två blad. Den
hänger i en ram, hvilken hålles på sitt ställe
af styrrännor, fästa vid propellerstäfvens
akterkant och rorstäfvens förkant. När fartyget är
bygdt "kopparfast", äro både propellern,
propellerramen, styrrännorna och alla dertill
hörande mindre delar af metall. J. G. B.
Brunn (ej Brund), socken i Elfsborgs län,
Redvägs härad. Arealen 2,850 hekt. (5,771
tnld). 15 1/2 mtl (enl. 1825 års jordebok). 641
innev. (1877). Annex till Ulricehamns
stadsförsamling, Skara stift, Redvägs kontrakt.
Brun-nacke, det bland skyttar brukliga
namnet på bläs-and. (Se d. o.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
