Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brahe, Per, d. y. - Brahe, Nils - Brahe, Ebba - Brahe, Margareta - Brahe, Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var då såväl till ämbete som erfarenhet
regeringens främste man. Under det svåra året
1660 var han den förnämste ledaren af Sveriges
inre oeh yttre politik. Snart derefter började
emellertid åldern minska hans arbetsförmåga,
och han vistades ofta på sina gods. I
regeringen fans länge ingen, som kunde fylla hans
plats och motstå De la Gardies äfventyrliga
statskonst. B. dog 1680 på sin gård
Bogesund, kort före de stora hvälfningar, som
omskapade Sveriges förhållanden.
B. var en utpräglad aristokrat, hvilket han
visade i sitt förhållande till både ofrälse och
lågadel. I en af högadel styrd republik såg
han statens ideal och utsade djerft för hvem
som hälst, att adelsmän ej borde räknas som
undersåtar samt att rangen borde bero endast
af börd; annars blefve ju de fyra stånden
hvarandra lika, "alldeles såsom fyra
svinefötter". Men om han sålunda tillerkände adeln
stora företräden, var han dock den förste att
med ord och föredöme mana sina ståndsbröder
till uppoffringar för det allmänna. – B. hade ärft
Visingsö grefskap, hvilket under hans tid
betydligt ökades, och fick 1650 Kajaneborgs
friherreskap, det vidsträcktaste i riket. Dessutom
egde han en mängd mindre förläningar. På
hans område funnos fyra städer och flere
praktfulla herresäten. Å Visingsborg höll han
egentligen sitt hof. Om sina underhafvandes bästa
bar han faderlig omsorg, hvarom flere till vår
tid bestående inrättningar vittna. E. G. P.
8. Brahe, Nils, den förres broder, krigare,
född d. 14 Okt. 1604, studerade vid Upsala
universitet, hvars kansler fadern då var, blef 1620
page hos Gustaf Adolf, tillbragte derefter några
månader i Tyskland och åtföljde 1621 konungen
till Livland, der han var närvarande vid Rigas
belägring och intagande. Sedan studerade han
omkr. tre år i Leiden, hvarefter han helt och hållet
egnade sig åt krigarens yrke. Han deltog i
de heta striderna vid Mewe 1626 och utmärkte
sig vid Danziger-haupt 1627. Sistnämnda år
blef han öfverstelöjtnant vid Lifregementet och
slagen till riddare. Jämte skotten Leslie
skickades han 1628, som öfverste för Uplands
fotfolk, till Stralsund och ådagalade vid dess
försvar stor tapperhet. Sedan Gustaf Adolf
öfvergått till Tyskland, förenade B. sig med konungen.
1631 utnämndes han af denne till chef för det
s. k. Gula regementet – den största ära, som
kunde vederfaras en militär, eftersom detta
regemente, som var konungens eget lifgarde och
lika stort som två andra regementen, var det
första både till rang och till förtjenst.
Intagandet af Würzburgs slott (d. 8 Okt. 1631) var
hufvudsakligen ett verk af B. och hans "gule
kämpar". Såsom general af infanteriet fick han
1632 tillfälle att, först vid Nürnberg och sedan
vid Lützen, pröfva sina krafter mot Wallenstein.
I den sistnämnda drabbningen anförde han
svenska arméns center, öfvergick tvänne gånger
de fientliga skansgrafvarna och kastade fiendens
kärntrupper på flykten; men vid Pappenheims
ankomst hemtade de kejserlige nytt mod och
angrepo från tre sidor Lifregementet, af hvilket
nästan hvarenda man stupade. B. fick det ena
knäet krossadt och fördes sedermera till
Naumburg, hvarest han dog den 21 Nov. s. å. Han
aktades högt såväl af konungen som af
soldaterna, och Gustaf Adolf ansåg honom, näst
Lennart Torstensson, för det bästa fältherreämnet
i svenska hären. A. B. B.
9. Brahe, Ebba, dotter af riksdrotset Magnus
B., föddes d. 15 Mars 1596 och blef, enligt sin
döende moders åstundan och på grund af den
förtroliga vänskap, som rådt mellan henne och
drottning Kristina, Karl IX:s andra gemål,
upptagen vid hofvet, der hon såväl för sin fägring
som för sitt älskvärda och förståndiga
uppförande snart i högsta grad vann allas välvilja.
I sitt nittonde år fattade Gustaf II Adolf en
brinnande kärlek till den sjuttonåriga
fostersystern, yppade för henne sin böjelse och vann
hennes genkärlek. Enkedrottningen motarbetade
dock på allt sätt den ifrågasatta förbindelsen,
och Ebba, som dagligen var utsatt för hennes
uppenbart visade ovilja, förlorade modet.
Slutligen bad hon sin kunglige älskare
öfvergifva tanken på deras förening. Men Gustaf
Adolf, som i de ömmaste bref utgöt sina
känslor och förhoppningar, drog försorg om att
Ebba B. 1614 fick flytta till den gamla
enkedrottningen Katarina Stenbock på Strömsholm.
Han förmåddes dock slutligen af motstånd och
Axel Oxenstjernås öfvertalning att för
statsändamål uppoffra sin böjelse, hvilken sannolikt
också genom tiden och skilsmässan förlorat
något af sin styrka, och Ebba B. fann sig i
nödvändigheten. 1618 blef hon gift med
riksmarsken och generalfältherren Jakob De la Gardie
och hade med honom sju söner och sju döttrar.
Hon dog d. 5 Jan. 1674. A. B. B.
10. Brahe, Margareta, den förras kusin,
dotter till riksrådet grefve Abraham B.,
föddes 1603, blef 1633 gift med riksrådet Bengt
Oxenstjerna ("Resare-Bengt"), men hade med
honom inga barn. 1648 blef hon omgift med
riksrådet Johan Oxenstjerna, som var åtta år
yngre än hon. 1657 blef hon för andra
gången enka. Lockade af hennes stora
förmögenhet, anmälde sig snart (1660) två nya friare, af
hvilka den ene, furst Ludvig Henrik af Nassau,
då sextiosex år gammal, var enkling och hade
sjutton barn. Han framställde sitt frieri
skriftligen och fick till en början otydliga, sedan mera
uppmuntrande och hoppgifvande svar; men då
han skickade sändebud till Stockholm för att
formligen afsluta förlofningen, funno dessa fru
Margareta redan förlofvad och färdig att ingå
äktenskap med den tjugoåttaårige landtgrefven
Fredrik af Hessen-Homburg, som gick på
träben. Ytterst uppbragt, vände sig den
försmådde friaren med klagomål till enkedrottning
Hedvig Eleonora och Per Brahe; men innan
dessa hunnit göra något vid saken, hade
Margareta redan tredje gången trädt i brudstol.
Fursten släckte sin harm genom att utgifva ett
manifest med titel "Die untreue Margaretha
Brahe, gräfinn von Wisinsborg". Margareta B.
dog barnlös 1669. A. B. B.
11. Brahe, Nils, riksråd, son af generalen
grefve Nils B., föddes d. 10 April 1633, blef
1657 öfverste för Uplands regemente och deltog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
