Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bill - Billaud-Varenne, Jean Nicolas - Billaut, Auguste Adolphe Marie - Billberg, Johan, biskop. Se Bilberg - Billberg, Gustaf Johan - Billbergh, Johan Peter af - Billbergia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vill, flere gånger remittera billen till utskott
eller allmän komité. Har en bill hunnit till
tredje läsningen antages han i de flesta fall
utan opposition, hvarefter han öfversändes till
det andra huset för att undergå en likadan
behandling. Biller, som gått igenom i bägge husen,
få alltid sanktion af regenten. En bill kallas
private, om han rör enskilda personer och
korporationer, och public, om han angår en allmän
sak. – 2) Bill of rights, egentl.
sammanfattningen af de fri- och rättigheter, på hvilka
ett folk yrkar, är namnet företrädesvis på den
urkund, som uppsattes af den utomordentliga
riksförsamling (the convention), som hölls under
engelska revolutionen 1688–89. Urkunden
innehåller en förklaring öfver anledningarna till
revolutionen och Jakob II:s upphörande med
regeringen; den uppräknar de fri- och rättigheter,
på hvilka den kullkastade styrelsen våldfört sig
och på hvilka det engelska folket gjorde
anspråk, samt framhåller i synnerhet konungens
oförmåga att upphäfva eller gifva dispens från
lagarna; vidare är han en successions-ordning
för det till tronen kallade oraniska huset
(Vilhelm III och Maria), och slutligen stadgar han
lydelsen af vissa eder. – I Amerika inledas
de särskilde staternas grundlagar mestadels med
en "bill of rights". J. Th. W.
Billaud-Varenne [bijå-varä’nn],
Jean Nicolas, fransk revolutionsman, f. 1750, begaf
sig 1785 till Paris, der han egnade sig åt
advokatyrket. Vid revolutionens utbrott utgaf han
några häftiga partiskrifter och slöt sig till
jakobinerna. Såsom medlem af den nya
kommunalstyrelsen för Paris var han en bland dem,
som anstiftade uppresningen d. 10 Aug. 1792
och anordnade September-morden. I konventet
yrkade han, att konungen skulle afrättas inom
tjugufyra timmar, samt bidrog väsentligen till
girondisternas störtande och införandet af
skräckregeringen. På hans förslag blefvo hertigen
af Orléans, drottningen och en mängd andra
offer förda inför revolutionstribunalet.
Efter Dumouriez’ affall uppdrogs åt B. att
organisera välfärdsutskottet, och han sökte
derefter skaffa detta tiomannavälde makt och
anseende på konventets bekostnad.
Skräckregeringens fall orsakade småningom äfven B:s.
Jämte Collot d’Herbois utträdde han sjelfmant
ur välfärdsutskottet, sedan hans parti kommit i
minoriteten. Senare ställdes han till rätta
inför konventet och dömdes d. 1 April 1795 till
deportation till Guiana. Der fick han stanna
till 1816, då han begaf sig till New-York; men
illa mottagen der, slog han sig ned på Haiti,
hvarest han dog 1819. A. B. B.
Billaut [bijå], Auguste Adolphe Marie,
fransk statsman och advokat, f. 1805, d. 1863,
var en i Nantes mycket anlitad advokat, då
han 1837 invaldes i deputerade-kammaren. Der
slöt han sig i början till Thiers, i hvars
ministèr han 1840 inträdde såsom
understats-sekreterare. Sedan denna ministèr några
månader derefter blifvit störtad, blef B. advokat i
Paris och uppträdde sedermera såsom,
oppositionsman i deputerade-kammaren. Efter
revolutionen 1848 slöt han sig i
nationalförsamlingen till de moderate demokraterna, men röstade
likväl för orléanska husets förvisning och emot
tvåkammar-systemet. Genom sin lutning åt
venstern kom han i ogunst hos de maktegande, men
utnämndes efter statskuppen d. 2 Dec. 1851 till
president i lagstiftande församlingen och blef
såsom sådan ett af hufvudverktygen för
kejsardömets återställande. 1854 blef han senator,
och 1854–60 var han med ett kort afbrott
inrikesminister. 1860 blef han minister utan
portfölj och försvarade som sådan med stor
skicklighet inom lagstiftande församlingen kejsar
Napoleons politik. 1863 blef han förste minister.
Han efterlemnade några literära arbeten, hvilka
utgåfvos efter hans död.
Billberg, Johan, biskop. Se Bilberg.
1. Billberg, Gustaf Johan, ämbetsman,
naturhistoriker, f. 1772, aflade 1790 juridisk
examen i Lund, utnämndes 1798 till
landskamrerare i Visby och begaf sig 1808 till Stockholm,
der han 1812 blef kammarrättsråd, från
hvilken befattning han tog afsked 1837. Död 1844.
En stor del af sin tid använde B. till
naturvetenskapliga forskningar, men hann dock ej
öfver dilettantens ståndpunkt. Han inlade
emellertid stor förtjenst vid utarbetandet af det
dyrbara planschverket Svensk botanik (3 dlr,
1812–22), som han inköpt af Palmstruchs
arfvingar och hvars fortsättning ombesörjdes af
Vetenskapsakademien. Han utgaf derjämte bl.
a. Ekonomisk botanik (1815) och Svensk
zoologie (1806–09. sluth. 1825). B. var äfven
stiftare af det "Linneanska sällskapet" i
Stockholm, hvilket likväl, emedan dess upphofsman
var föga uppburen af de egentlige
vetenskapsmännen, upplöstes efter några års tillvaro. Han
var medlem af flere lärda sällskap.
2. Billbergh, Johan Peter af, den förres
broder, ämbetsman, f. 1775, blef student i Lund
1788, anställdes i Krigskollegium 1794 samt
blef 1808 kammarråd och
öfverkrigskommissarie. Såsom svensk general-intendent 1813
och 1814, under kriget i Tyskland,
tillskyndade han staten en stor vinst, i det han
förmådde de allierade att med omkr. 2,250,000 kr.
nedsätta sina anspråk på ersättning för de
reqvisitioner, som svenskarna gjort under kriget.
Derför erhöll han af rikets ständer 15,000 kr.
i belöning. Han adlades 1826 och utnämndes
1836 till president i Kammarrätten, från
hvilket ämbete han tog afsked 1841. Död 1850.
B. var en i högsta grad duglig och nitisk
ämbetsman. Han var anhängare af Svedenborgs
lära, och hans hem var länge en samlingsplats
för hennes bekännare.
Billbergia Thunb., bot., växtslägte af nat.
fam. Bromellaceae, kl. Hexandria, ordn.
Monogynia L. De flesta arterna härstamma från
Brasilien och äro ananas-lika växter med i ax
sittande blommor, hvilkas skärmblad ofta äro
präktigt färgade. De flesta växa på större träd,
några på klippor. Flere bland dem odlas i
växthus eller boningsrum, t. ex. B.
purpureorosea Hook., med purpurfärgade blommor, och
B. zebrina Lindl., med grönhvita blommor och
strimmiga blad. – Slägtet är uppkalladt efter
den svenske botanisten G. J. Billberg. Ldt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
