Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Besvär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fördelas, synes emellertid icke känna sig
tillfredsstäldt af de eftergifter, som redan blifvit
gjorda, utan tvärtom allt mer tilltaga i styrka.
Personella besvär kallas de besvär, hvilka
utgöras af hvarje medborgare, som uppnått en
viss ålder. Bland dessa må i främsta
rummet nämnas den hvarje vapenför man åliggande
förpliktelsen att under vissa år vara
underkastad krigstjenst. Dit räknas äfven skyldigheten
för den, som genom val dertill kallas, att
fullgöra vissa allmänna värf, såsom
nämndemansbefattning, ledamotskap i landsting,
kommunalstyrelse eller beskattningskomité. C. W.
2) Statsr. Svenska folket har, så långt
historiens vittnesbörd sträcker sig, haft den seden att
i alla vigtigare fall klaga sin nöd hos
konungen. Det var företrädesvis vid
folkförsamlingarna och riksmötena, som dylika klagomål eller
– såsom de vanligen kallades – besvär
framburos, än af innevånarna i en särskild landsort,
än af ett särskildt riksstånd och stundom af
hela riksförsamlingen. Dessa besvär innehöllo
vanligen klagomål öfver tyngden af vissa skatter
eller utlagor, öfver allt för stor stränghet vid
utskrifningarna, öfver intrång i gifna
privilegier eller (från de ofrälse ståndens sida) öfver
allt för stor utsträckning eller missbruk af
frälseståndets privilegier. I allmänhet
föranledde dessa klagomål svar i form af kongl.
resolutioner, af hvilka många ännu äro gällande och
genom de friheter eller förmåner af ett eller
annat slag, hvilka de medgåfvo för vissa fall
eller för vissa orter, i sin mån hafva bidragit
att inveckla vårt skatteväsende. – En erinran
om dessa besvär återfinnes i namnet på det
genom 1866 års riksdagsordning upphäfda
Allmänna besvärs- och ekonomi-utskottet.
Jfr Petition. C. W.
3) Förvaltn. Om en förvaltande myndighet
af lägre grad vidtagit en åtgärd eller fattat ett
beslut, eger i de flesta fall den, som icke vill
åtnöjas med hennes tillgörande, att deruti söka
rättelse genom att anföra besvär hos en
öfverordnad myndighet.
Vid behandlingen af dessa s. k.
administrativa besvärsmål förfar man på olika sätt, allt
efter som större eller mindre handlingsfrihet är
de förvaltande myndigheterna medgifven, d. v. s.
om dessa måste noggrant följa vissa gifna
stadganden eller ega att i hvarje fall handla
såsom dem bäst och lämpligast synes. I ena
fallet följer rättelse på den grund, att den
underordnade myndigheten befinnes hafva orätt
tillämpat gifna lagbestämmelser, i det andra
emedan den högre myndigheten anser, att den
underordnade handlat mindre klokt.
I Frankrike, der förvaltningsrätten nått sin
högsta utbildning, skiljer man i afseende på
besvärsrätten emellan rent administrativa ärenden
och sådana, hvilka benämnas affaires
contentieuses och utmärkas af särskilda kännetecken.
I afseende på de förra står endast la voie
gracieuse ("nådevägen") öppen till de högre
myndigheterna. Klagomål i ärenden af det senare
slaget upptagas vanligen först hos
prefekturråden och gå derifrån till conseil d’état, som
numera i sista instans afgör mål af dylik
beskaffenhet. Handläggningen af dessa mål – le
contentieux administratif – af en så upplyst och
kunnig myndighet som "conseil d’état" har
märkligen bidragit till den utbildning
förvaltningsrätten erhållit i Frankrike. – I England hafva
administrativa tvistemål af ålder behandlats af
de vanlige civile domstolarna; men på senare
tider har, inom vissa grenar af förvaltningen,
rättighet att upptaga och afgöra dylika mål
blifvit gifven de till dessa förvaltningsgrenar
hörande myndigheterna. – Enligt den äldre
ordningen för förvaltningen inom de tyske
staterna tillhörde upptagandet och afgörandet af
klagomål öfver de förvaltande myndigheternas
beslut andra högre, förvaltningen tillhörande,
myndigheter. Dessa synes dervid hafva förfarit
tämligen sjelfrådigt, hvilket man kan finna bl. a.
deraf, att just i Tyskland det yrkandet gjordes,
att de tvistiga förvaltningsmålen skulle förläggas
till domstolarna. Man har dock, med det
stadgade konstitutionella lifvet i detta land, ännu ej
tilltrott sig att genomföra en dylik åtgärd. En
del tvistiga förvaltningsmål tillhöra ännu de
administrativa myndigheterna; för andra har man
i vissa land, t. ex. Preussen och Baden,
anordnat särskilda myndigheter, sammansatta dels af
tekniskt bildade ledamöter, som utnämnas af
regeringen, dels af ledamöter, som väljas af
kommunalmyndigheterna. Derigenom tror man
sig hafva förenat såväl nödig sakkunskap som
ock den säkerhet för missbruk vid den friare
tillämpning af rätten, som förvaltningen icke
anses kunna umbära. – Hvad Sverige
vidkommer, torde för detta land såsom regel kunna
angifvas, att rättelse af en åtgärd, som blifvit
vidtagen af en förvaltande myndighet, måste
sökas hos en annan, högre sådan. Hvilka de
myndigheter äro, hos hvilka i hvarje särskildt
fall rättelsen skall sökas, beror af målets
beskaffenhet och kan ej bestämmas genom
någon allmän regel. Det vanliga är, att rättelse
uti ett af en ortmyndighet meddeladt beslut
sökes hos det centrala ämbetsverk, dit ärendet
till följd af sin beskaffenhet hörer, och att besvär
derifrån få fullföljas till kongl. maj:t, såsom
den högsta förvaltande myndigheten. I vissa
fall gå besvären omedelbart från den lokala
myndigheten till kongl. maj:t.
Till besvär i administrativa mål torde äfven
böra räknas besvär i befordrings- och
beskattningsmål äfvensom öfver beslut af kommunala
myndigheter och öfver vissa offentliga
valförrättningar.
Th. R. C. W.
4) Processr. a) I tvistemål är besvär ett
rättsmedel, hvarigenom klagan föres såväl från
underrätt hos hofrätt som från hofrätt hos konungen
(Högsta domstolen) öfver beslut i åtskilliga frågor
under rättegången samt öfver hufvudsakligt fel i
rättegången ("nullitetsklagan"). Så öfverklagas
genom besvär hos hofrätt underrätts beslut
öfver invändning derom att målet ej hörer till
den domstol, till hvilken det instämts. I
uppskofsbeslut söker man ändring genom besvär,
om man tror sig kunna visa, att saken dermed
endast onödigt uppehålles. Vill part visa
domvilla eller att andra sådana fel i rättegången
förekommit, att domen på grund deraf bör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
