Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 279 —
Roms välde. Men han stod nu ansikte mot ansikte med Vinicius, han
mindes väl, att den unge soldaten med svåra hotelser förbjudit honom
att spionera på de kristna och isynnerhet på Linus och Lygia.
»Herre,» sade han, »hvarför tror du icke att jag älskar de kristna’?
Jag gör det. Jag var i Ostranium, emedan jag är till hälften kristen.
Pyrrho har lärt mig akta dygden högre än filosofien, därför blir jag
allt mera fästad vid dygdiga människor. Och dessutom är jag fattig,
och när du, o Jupiter, var i Antium, led jag ofta af hunger, där jag
satt vid min böcker, och därför gick jag och ställde mig vid Ostraniums
murar, ty ehuru de kristna äro fattiga, gifva de större allmosor än alla
Roms invånare tillsammans.»
Dessa förklaringar tycktes tillräckliga för Vinicius, och han frågade
mindre strängt:
»Och vet du icke, hvar Linus bor för närvarande’?»
»Du straffade mig en gång hårdt för nyfikenhet,» svarade greken.
Vinicius teg och red vidare.
»O, herre,» sade Chilo efter ett ögonblicks tystnad, »om icke jag
varit, skulle du ej ha funnit jungfrun, och om vi finna henne nu,
glömmer du säkert icke bort den fattige lärde’?»
»Du skall få ett hus med vingård i Ameriola.»
»Jag tackar dig, o Hercules! Med en vingård? Jag tackar dig!
Ack ja, med en vingård!»
De passerade nu Vatikanska kullen, som var röd af eldskenet, och
snart skulle de ha uppnått floden och, sedan de gått öfver den,
Flaminianska porten. Plötsligen drog Chilo in tyglarna och sade:
»Jag har fått en god idé, herre!»
»Tala,» svarade Vinicius.
»Mellan Janiculum och Vatikanska kullen, bakom Agrippinas
trädgårdar, finnas stora gropar, hvarifrån stenar och sand hämtats för
byggandet af Cirkus. Hör uppmärksamt på mig, herre. Rätt nyligen
hafva judarna, du vet, att det finnes många judar, i Trans-Tiber, börjat
att häftigt förfölja de kristna. Du minns, att på den gudomlige Claudius’
tid var det sådana oroligheter, att kejsaren måste utvisa dem ur Rom,
och nu, då de kommit tillbaka och, tack vare kejsarinnans beskydd,
känna sig säkra, plåga de kristianerna ännu mer än förr. Jag vet det,
jag har själf sett det. Det blef icke utfärdadt något edikt mot de kristna,
men judarna anklagade dem inför prefekten för att mörda barn,
tillbedja en åsna och predika en religion, som icke erkänts af senaten.
De ställa till slagsmål och anfalla deras bönhus så ihållande, att de
kristna måste dölja sig.»
»Hvart vill du komma med allt detta?» frågade Vinicius
»Jo dit, att jag vill tala om för dig, att synagogor öppet förekomma
i Trans-Tiber, men de kristna af fruktan för förföljelser måste bedja i
hemlighet och samlas i ruiner utom staden och i sandgropar. Nu bedja
de, när staden håller på att förgås. Helt säkert skola vi finna ett
oräkneligt antal af dem i sandgroparna och jag föreslår att vi gå dit.»
»Men du har sagt, att Linus har gått till Ostranium,» utbrast
Vinicius otåligt.
»Du har lofvat mig ett hus med en vingård i Ameriola,» svarade
Chilo, »och därför vill jag söka efter jungfrun öfverallt, där jag hoppas
kunna finna henne. De kunde ha återvändt till staden efter eldens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
