Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 8 —
ångbad), då en slaf, som stod bakom gardinen för dörren, tittade in i
rummet och förkunnade att den unge Marcus Vinicius, nyss anländ från
Mindre Asien, hade kommit för att besöka honom.
Petronius befallde, att gästen skulle föras till ångbadrummet, till
hvilket lian själf bars. Vinicius var son till hans äldsta syster, som
några år förut hade gift sig med Marcus Vinicius, en man med
konsulsvärdighet från Tiberius’ tid. Den unge mannen tjänstgjorde under Corbulo
mot partherna, och då kriget var slut återvände han till Rom. Petronius
hyste för honom en svaghet, som gränslade till tillgifvenhet, ty Marcus
var en vacker och ståtlig ung man, som på samma gång visste hur han
skulle bibehålla en viss estetisk måtta i de utsväfningar, som Petronius
prisade öfver allt annat.
»Jag hälsar dig, Petronius,» sade ynglingen i det han inträdde i
badrummet med spänstiga steg, »må gudarna gifva dig framgång, och
särskildt Asklepios och Kypris, tv under deras beskydd kan ingenting
ondt hända dig.»
»Var välkommen till Rom, och må din hvila efter kriget bli ljuf,»
svarade Petronius och sträckte ut sin hand från vecken af den mjuka
linnemantel, i hvilken han var insvept. »Hvad nytt från Armenien?
Reste du icke genom Rithynien?»
Petronius hade en tid varit prokonsul i Rithynien, och hvad mer
är, varit en verksam och rättvis styresman. Detta var en märkvärdig
motsägelse i hans karaktär, då han var känd för veklighet och svaghet
för lyx. Sedan dess tyckte ban om att tala om den tiden, då den var
ett bevis på hvad han var och hvad han kunde ha blifvit, om han velat.
»Jag kom att resa till Heraklea,» svarade Vinicius. »Corbulo sände
mig dit med befallning att samla ny förstärkning.»
»A, Heraklea! I Heraklea lärde jag känna en flicka från Colchis,
för hvilken jag kunde ha gifvit alla frånskilda fruar här i staden, Poppæa
inberäknad. Men det där är gamla historier. Rerätta mig nu hellre
hvad som händt vid parthernas gräns. Det är sant, att de göra mig
utledsen på sina Vologeser, Tiridater och Tigraner — dessa barbarer,
hvilka, som den unge Arulenus påstår, hemma gå på alla fyra och låtsas
vara mänskliga endast när vi äro närvarande. Men nu talar folk mycket
om dem här i Rom, om också bara för att det är farligt att tala om
något annat.»
»Kriget går dåligt, och om inte Corbulo hade varit, skulle vi ha
lidit nederlag.»
»Corbulo! Vid Racchus! En riktig krigsgud, Mars i egen person,
en stor ledare, på samma gång häftig, hederlig och dum. Jag tycker
om honom, till och med för det — att Nero är rädd för honom.»
»Corbulo är inte dum.»
»Kanske att du har rätt, men hvad den saken beträffar är det
detsamma. Som Pyrrho säger, dumhet är inte på något sätt sämre än
klokhet, och det är heller ingen skillnad mellan dessa båda
egenskaper.»
Vinicius började tala om kriget. Men när Petronius slöt ögonen
igen, bytte den yngre om samtalsämne, då han märkte hur uttröttad
och afmagrad hans morbror såg ut, och frågade deltagande efter hans
hälsa.
Petronius öppnade åter ögonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
