Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde han inte, lika litet som han förstod konsten
att bestjäla en kund på varor och få den bedragne
att tacka till på köpet och känna sig storbelåten.
Han struttade på med de krokiga benen, smilade,
bugade, fjäskade. Berättade anekdoter på kalasen
och saknade inte alldeles övning i kortkonster heller.
Sjöng alla möjliga slagdängor, men falskt, och blåste
klarinett på en lus-kam av messing, genom att lägga
ett tunnt papper emot den. Det blev ingen vacker
musik, men han svor på, att den hade gjort stor
lycka där han varit förut, och då måste man väl
tro honom.
Lindkvist behandlades snart som en tjänare,
hunsades och skickades hit och dit. Wikström tillhörde
det slags folk, som äro glada åt ombyte, och den
siste var alltid den bäste; de andra var det bara
strunt med. Ett slags periodkärlek, eller vad man
vill kalla det för.
Givetvis var Fritz nu högsta hönset. Så snart
Lindkvist dristade sig komma med någon hemställan
i avsikt att få en annan och bättre sakernas ordning
till stånd, fick han snart veta var han var hemma.
. . . som om han hade något att klaga över,
kanske? Hade han inte tagits upp i familjen . . . jaa,
inte från gatan precis, men i alla fall! Och fått
både det ena och det andra, inte sant? Vad kostade
inte senaste Uppsalaresan t. ex.? Och hela
familjen för övrigt? Och vem var det som bekostade
detta, va? Och så detta gnäll och kinkande jämt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
