Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jaa, nu har det lyst, ja . . .», kommer det stilla,
med ett behagligt, litet vemodigt leende.
Och båda tänka de på samma sak i detta
ögonblick: på det förra bröllopet. Och bägge undvika
de att »tänka högt» för att inte riva upp och smärta.
Det gångna mörka har varit alldeles nog och man
är rädd för att kalla något därav tillbaka.
Göli går in med sin mjölk. Änders hör strax därpå
rassel av skedar, tallrikar och annat i skafferiet.
Och han är så lugn för allt därinne. Det är ju den
vana, skickliga handen, det vet han, det är modern
i ny upplaga, som handhar kök och ekonomi. Han
behöver bara säga ja och amen till allt. Ingenting
förfares.
En ung piga går genom ladugårdsdörren på andra
sidan den stora gårdsplanen. Då hon kommer ut i
solskenet, nynnar hon på en gammal älskogsvisa.
Den visan känner Änders så väl igen, han har också
nynnat den, och hört den sjungas, en gång. Fast
i går var det ju inte.
Det är ju önskevisan, som sjöngs på hans eget
bröllop:
Vi gånga, vi gånga till brudparets gård,
att bröllopet så gladeligen fira,
med blomma å med krans,
med fela å med dans,
å att bruden så ståteligen sira.
Vi tåga, vi tåga i tonernas takt
å klangen den går högt över viken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
