Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och hon, som i alla tider varit van att gå ensam,
tänka ensam, ofta nog också tala ensam! Hon,
som varit sig själv nog så många år, skulle hon
nu ligga här och känna saknad! Vad ville det säga!
Erfara en obetvinglig lust till en människa att tala
med! Fånigt. Ja, bara att veta, det någon i
universum fanns som tänkte på en! Hyste intresse
för en!
Dumt, men så var det i alla fall.
Gemena influensa! Spansk eller svensk,
obehaglig var den, mest därför att den tog all hennes gamla
tvärsäkra självtillit.
»Om jag kunde få sova från alltihop», tänkte hon
en dag, och tog dubbla acetyl-pulver. Och domnade
bort.
När hon vaknade långt fram på andra dagen, stod
en stor bukett påskliljor på bordet, vackra och friska.
En härlig uppenbarelse! Ett vidfästat visitkort lyste
stort och vitt. »Rrthur Stahre» stod det. Hon vände
på kortet och läste: »Glad påsk med återvändande
hälsa».
Men hon var ju inte ensam! Här fanns ju dock
någon som tänkte på henne! Som brydde sig om
henne och intresserade sig för hennes befinnande.
Och »trähjärtat» blev vekt, de stålgrå dimmiga. O,
du nedriga »spanska», vad har du ställt till!
Modern kom in och underströk hälsningen på
kortet med en muntlig, direkt från avsändaren. Han
hade själv uppvaktat med blommorna, men vågade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
