Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6o
Dalen tränger ihop sig igen. Urskog fyller
dalarne, urskog klär bergen ända upp till deras
kammar. Den blir allt yppigare skogen. I en
glänta ha några chiriguanindianer sina fina, luf
tiga, palmbladsklädda hyddor.
Människokaraktären formas af den natur, där
hon är satt att lefva. Fjällens bebyggare hade
såsom punans dystra, gråa sten- eller lerhyddor.
De hade något tungt och dystert öfver sig dessa
bergsbor, liksom fjällen. På passen har äfven
här Pachamama offerhögar, men de äro små och
sällan offras där. Det är också gränsen för
Pachamamas rike. Hon är punans och fjäl
lens härskarinna, i skogarne, på bergsutlöparne
och i Chaco härskar Tunpå, och det är en stor
och mäktig gudomlighet. Tunpå härskar nästan
ensam öfver största delen af Chaco, under det
att Pachamamas dyrkare alla bekänna Kristus.
Tungt är arbetet i punan. Människan måste
där arbeta för att lefva, och tungt förtjänadt är
ej så lätt förslösadt. Här i urskogsdalarne alstrar
marken nästan utan arbete, och vill människan
njuta af lifvet i lättja och lättsinne, så har hon
här tillfälle därtill. Chiriguanen är ett barn af
en yppig natur, af ett hetsande klimat, där allt
är lif, och där döden ständigt är på lur, en natur,
som kommer människan att njuta mycket och att
ofta lida, en natur och ett klimat, som gör män
niskan till ett naturbarn, och som kommer henne
att så för dagen och älska för stunden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
