- Project Runeberg -  T. N. Hasselquist /
154

(1900) Author: Eric Norelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

154 HASSELOUISTSÄAPIDETSPAXTON:

des "Augustana och Missionären, veckotidning för
kyrka och mission.” Redaktörerna blefvo Hasselquist
och O. Olsson samt A. R. Cervin och C. P. Rydholm. För
1880 skedde ingen förändring. För 1881 gick C.
P.Rydholm ut. För 1882 utgjordes redaktionen af T. N.
Hasselquist och Erl. Carlsson. 1883 utgjorde Hasselquist
och A. O. Bergsell redaktion, och 1884 ökades
redaktionen med C. M. Esbjörn. För 1885 ingen ändring; men
för 1886 hade Hasselquist till medredaktörer L. G.
Abrahamson och C. M. Esbjörn, och från och med 1887
till och med 1889 hade han ensamt L. G. Abrahamson.

Man finner häraf, att Hasselquist var hufvudredaktör
för "Augustana” från oktober 1868 till slutet på 1889,
således nära 21 år, och när man gifver sig tid att taga
tidningens innehåll i betraktande, så måste man villigt
erkänna, att han icke blott medhann mycket, utan ock,
att han nedlade mycket godt arbete i tidningen, och att
detta arbete uträttade stora ting för vårtsamfund Det
program, som han under hela tiden sökte att följa, och
som han verkligen fullföljde, finnes uttaladt i anmälan i
n:r 1, 1868, hvarför jag delvis vill anföra det: "Nytt”,
säger han, "är något ganska vanligt i våra dagar, och
ehuru människorna nu borde vara så vana därvid, att
de ej mera skulle fråga efter något nytt, kan dock sällan
något tillfredsställa smaken, som ej har åtminstone
formen af oyhet. Sanningen är dock alltid den gamla, och
vore icke sanning utan lögn, om den förändrade sin
natur; dock har den den egenskapen att, på samma gång
som den är gammal, äfven alltid vara ny. Bära fram
ur fataburen ’nytt och gammalt är ett kännetecken,
som sanningen själf utsatt på dem, som äro lärda till
himmelriket. Härmed är den ståndpunkt antydd,
hvilken det förslag, som undertecknad härmed vill
framställa för allmänheten, är ämnadt intaga. Någotnytt
vill det vara, ehuru detta nya också skall blifva det
oda, länge bepröfvade gamla. Men närmare till saken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat May 4 21:40:28 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nehasselq/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free