Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folket - XXI. Folksägner - 15. Gengångaren - 16. Den bergtagna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
antecknad ocli förvaras bland kyrkans handlingar. — ”1759.
Natten emellan d. 17 och 18 Febr. sedan Soldat-Enkan S.
Ingebor Pers Potter i Wja Soldatstufva, några dagar förut,
förspordt sin Man Lars Widing wara i Pomern genom döden
bortgången; Monde wid pass kl. 12 om natten, hennes Mans
gestalt ell. Skepelse i blå kläder inkomma i Stufvan; satte sig
nu på bänken, nu på en kista vid Sängen, tidt suckande, Hu-
strun kände granligen sin mans gestalt och thess manlige åt-
börder, i thet klara Månskenet, hafwande med sig en stor hop
blåklädde Camrater, snart stufvan full, doch i liknelse ej större
än gåssar om 10 a 12 åhr; thesse gingo ut och in genom dö-
ren, talande och mumlande sins emellan; theraf hustriln doch
intet förstod. S. Ingebor, som låg rädder i sängen, läste åt-
skillige Böner; bad äntel. then Döde hamnen i Herr-namn gå
till sitt rum etc. Men han lutande sitt hufwud öfwer henne i
sängen, suckande tog med bägge händerna vid hennes Kinder.
Änteligen kom hustrun ihog, thet hon dagen förut lemnat sin
mans skinpäls til salo åth granndrengen Göstaf Wijberg med
hvilken hennes man hemmavarande ej gerna dragit öfverens;
yttrar sig då till skepelsen: Gack din wäg, jag skal så snart
dager bljr taga din päls tilbakas igen. Der uppå sedan de inne
warit ungerfär 24 ell. 3 tjmmar, gingo de allesammans sin koos.
S. Ingebor af Christ-beskedelig frägd, har sjelf thenna händelse
med flere omständigheter berättat mången äfven mig G. Herdman”.
16. Den bergtagna.
Samme prosten Herdman i Glanshammar har äfven an-
tecknat följande händelse, från annexförsamlingen Ringkarleby:
”Anno 1724. Tredje dag Pingest om aftonen, gick Pär Olss
Potter Marja i Sjågstad uth at låcka hem Boskapen; men blef
i Norrby hagen Bergtagen; hörde 2 tjmar widlag sin Faders
ropande innan hon slapp uth, hvilket skjedde om fredag mor-
gonen i Solgången. Flickan Marja var då 16 åhr gammal; j
berget ej annat sedt än en Guma, som wid en spånstohl satt
och span: flickan ropat: släpp mig uth min fader ropar mig.—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
