Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen från Hednatiden - IV. Sagan om ”Hackhemmen”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och bruka en så stor jordrymd, måste ha varit många gånger
större, än den nu är; — att brukningen af dessa ödeåkrar icke
fortgått synnerligt många århundraden, emedan myllan hvarken
är så djup, som i de uräldsta odalåkrarne, ej heller balkarna
vid rör och renar uppnått en jemförlig höjd med dem hos de
sistnämnda; — samt slutligen, att stenrören icke utgöras af
större stenar, än att de af en enda man beqvämligen kunnat
lyftas och ditläggas, hvilket åter bevisar, att odlarne af dessa
jordrymder saknat arbetsbiträde och varit ensamne hvar och
en om sin intaga.
Dessa iakttagelser sammanlagda — säger förenämnde
forskare — hänvisa på, att en tidpunkt inträdt långt efter
landets första uppodling, som medfört en tvingande nödvändighet
att skyndsamt utvidga landets åkerbruk; — att detta utvidgade
åkerbruk fortgått en jemförelsevis kort tid, endast några, ehuru
ej många århundraden; att det på hvarje ställe bedrifvits med
enskild mans, eller obetydlig arbetsstyrka; samt — att platser
för dessa odlingar blifvit anvisade oftast aflägse ifrån de gamla
hemmanen. Och om man i Sveriges statslif söker efter ett
skede, på hvilket alla dessa förhållanden äro tillämpliga, så
finnes verkligen ett sådant, nemligen det tidehvarf, hvarunder
trälarnes frigifning småningom försiggick.
Det är klart — säger han vidare — att, fastän tjenarnes
lifegenskap upphörde, antingen mot lösen, eller efter kristne
lärares föreskrifter, eller af välvilja, ingen af dessa
bevekelsegrunder förmådde husbonden att till den forna trälen bortskänka sin
jordegendom, eller så stora delar deraf, som skulle svarat emot
de talrika nya medborgarnes lefnadsbehof.
Att en del af dessa qvarstannat, dels såsom frie tjenare,
dels såsom brukare hos odalmannen, följer af sig sjelft och
bekräftas af landskapslagarne; men det är också lika tydligt, att
nämnda befattningar endast någon kort tid kunnat vara
tillräckliga för en folkklass, som, mångtalig från början, måste enligt
all erfarenhet hafva skyndsamt och till stort belopp förökat sig
efter frigifningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
