Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om en liten kvinnopolitisk bomb i familjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
farmor; en intellektuell var farmor inte men heller inte
dum och förtryckt. Hon har präglat mig mer än jag
själv märker. Det säger mina småkusiner i alla fall.
(Som nu närmar sig de sextio men fortfarande kallar sig
och uppträder som små kusiner.)
Jag spar icke mitt privatliv. Det har jag diskuterat
med dem som stått och står mig nära. Vi är överens.
Svenolov Ehrén och jag tillhörde som unga en
intellektuellt livlig och politiskt engagerad generation. Vi var
nära vänner — vi är fortfarande mycket nära vänner
även om vi möts bara någon gång om året. Vi sitter och
muttrar lite, som Svenolle säger. Men då jag bodde i
Kaffatorp i norra Skåne och han i Huvudsta skrev vi till
varandra. Mest om litteratur och konst, tradition och
liv. Men också om det privata. När vi i förfjol satt hos
Svenolle i hans sommarateljé på Arkö och drack
brännvin sade han:
– Vem annan än du och jag och några flickor nu
döda eller borta kan förstå vad vi menade med det vi
skrev? Om Rembrandt? Om Diderot? Om Picasso? Och
vem kan förstå hur vi levde i Paris eller Spanien? Vi
hade ju vårt sätt att prata. Har någon intresse för oss så
kan de se på mina bilder och läsa dina texter. Vi byter
och bränner.
Det har vi gjort. Hela den brevsamlingen från
fyrtiotal och femtiotal är borta.
Det har funnits brev till och från mig om kärlek och
svartsjuka, passion, förtvivlan och lycka. De är alla
brända. Inte för att jag och motparterna förnekat dem
utan för att vi har respekt för vårt förflutna.
Att ge mina barn brev att läsa från de äktenskap i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
