Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett utkast till Barndom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den tjocka gubben i sängen mitt emot var
droskchaufför och sade att han blivit så tjock och måste
tappas på vatten nu för att han druckit för mycket
vichy-vatten i sina dar. Alla skrattade. De var alla hyggliga
och jag var tacksam över att ingen hemifrån kom att
besöka mig. Jag slapp både Alva och Gunnar.
Grannen i sängen bredvid som räddat mig från
sköterskorna var sjöman. Han hade varit kommunist men
gått med Kilbom men sedan blivit partilös när Kilbom
gick till sossarna och Flyg gick till nassarna. Han
berättade om sjömansklubben i Leningrad och gav mig
böcker.
Sedan kom jag hem igen och allt var djävligt som förr
till dess jag rymde från tabletterna, sprutorna och
skolan. Först till Stockholms stadsbibliotek och sedan till
radiofabriken vid Industrigatan (eller låg den vid
Alströmergatan?) där jag bar lådor med material till
flickorna som monterade. De tittade på mig och skämtade
med mig så rått att jag rodnade upp i hårfästet redan
när jag närmade mig deras bord. Men snygga var de.
Fast äldre.
När Gunnar kom på mig att skolka jagade han mig
runt bordet till dess jag lyfte stolen, såg att hans blick
börja fladdra och blev fri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
