Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stängningsdags, min herre!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Skicka hem henne, sade Gunnar. Hon skall ut ur
huset.
— Så kan man inte göra med människor, sade jag.
Vi stormskällde om detta.
— Men det blir som jag sagt, sade han. Ut ur huset
skall hon.
Så blev det. Året efter träffade jag henne i Sverige.
Hon sade ingenting om det. Men jag tror inte heller hon
förlät.
En Gunnar som varit befriad från elakhet skulle
säkert velat vara bussig kamrat med sin son. Sin sons
bussiga tjomme. Ordvalet hade han. Gått i fjällen,
simmat. Varit bundis. Och en Alva som varit fri från sina
knepigheter skulle säkert spelat spel och deltagit i
frimärkssamlande eller vad det kan ha varit. Hon hade
sådana anlag. Ugh! Jag hade vantrivts nästan lika
mycket då. Men kanske inte Janken. Märkligt. Ibland
undrar jag om han inte trivts bättre med dem.
Rättare sagt, de gjorde sitt bästa för att han skulle
uppleva det så. Jag gick ju kring och serverade vin på
min födelsedag, tyskt vitt och australiskt rött. Samtidigt
kikade jag lite på mina barn. De konverserade med
olika gäster. De hjälpte till med servering. Men rätt
tidigt måste de åka hem. Eva med Anders upp till
Värmland. Janken med Ingrid och barnen till
Stockholm. När de åkt tänkte jag på att jag egentligen var
Alva tack skyldig att Eva umgås med mig. Jag skulle
inte skriva att hon står mig nära. Det är för mycket sagt.
Gör hon det skulle hon i vart fall aldrig erkänna det
inför mig. I vart fall skulle hon fräsa. Hon är ju inte
tolv. Men man kan uttrycka det så att hon blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
