- Project Runeberg -  Inför nedräkningen /
29

(1993) [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stängningsdags, min herre!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

min om sommaren och på min kind om vintern. Mer
behövs inte. Om jag snubblar och faller i skogen störtar
de sig över mig och lägger sig på mig. Det är instinkt.
Men jag får aldrig sitta på golvet och än mindre på
marken. Då söker de få mig att resa mig upp. Fast Gun
får sitta på marken. Kanske är det inte alls så att de ser
sig som människor; jag är kanske i deras ögon mest
hund. Gammelhunden. En som bör ha vett att bete sig
som det anstår en sådan.

De har också sina rättigheter i huset. De talar med
mig när det behövs. De grälar på mig ibland. De skaffar
sig därtill ett stort passivt mänskligt ordförråd. När det
gäller resor eller diskussioner om bad och promenader
då måste vi tala engelska, franska eller i omskrivningar
för att hunden inte skall förstå. Folk tror vi skämtar när
vi säger det. Men så är det inte. Så har det varit med
hundar ända sedan jag var litet barn på Gesta för mer
än sextio år sedan. Tipp förstod vad jag sade. Förstod
mer än de vuxna. Så var det också med Träff på
Kvicksta. Jag kunde sitta hela dagar i hans koja och resonera
när jag var tio. Folk begriper inte alltid detta. De tror
man måste leka och rasa med djur. Visst kan man det
ibland. Men mest vill de att man bara skall vara.
Muttra lite och prata. Vill man ha djurs vänskap bör man
lära sig vara stilla.

Hundsport sysslar jag inte med men visst är jag vän
med mina hundar och egentligen tycker jag bättre om
hundars lukt än om människors. Nosa på hundens tass
mellan tårna; en frisk och varm doft. Gå sedan fram och
nosa din granne mellan tårna! Fy fan!

– Den som vore hund här i huset ändå, sade min son

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:17:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nedrakn/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free