Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NIONDE KAPITLET.
Anderssonskans Kalle gör i “elektrissite”.
HALLÅ! pep Bergströmskan. just som hon kom ut från magasinet
och stod i porten och slickade på tummen, som hon råkat
sticka ner i magsinsfruns nykokta grädde, hvilken stod
på disken för att svalna. — Hon fick nämligen se Pilgrenskan komma
blek som en sopptallrik utvacklande genom 23: ans port. — Hva i
jisse nam går åt lilla fru Pilgren? sa hon.
— Å, den rysliga Anderssonskans Kalle, suckade Pilgrenskan.
Snart ska det inte finnas en kärring på den här gatan, som inte skulle
villa ligga på rygg å åka baklänges ut till körgårn för att bli kvitt
de orakade busfröt.
— Men kära frun, tröstade Bergströmskan, de ä ju så elemänskadt
vått där ute så man kan drunkna.
— Än sen, sa Pilgrenskan, där får man ro.
— Nå, men herre jestannes, hva har han nu gjort igen? frågade
Bergströmskan å tog ryggstöd mot stuprännan.
— Hva han gjort! . . . . Jo nu har han jobbat me töcken där
elektrissite . . . . Jag vill fråga fru Bergström, som är gammal . . . .
— Gammal, fnurrade Bergströmskan till, håken ä gammal!
— Se så, missförstå mej rätt, sa Pilgrenskan, jag mente att frun,
som ä gammal å förståndig, kunde säga mej, hva i helskutta de ska
tjäna till att dom får lära sej tocke där rackartyg i skolorna, som
elektrissite? . . . . Härom dan kom den lilla olyckan hem från skolan
me en lackstång, å när han gne på den fick han elektrissite, sa han . .
. . Men inte nog me de, någon hade iärt’en att om. man gne en svart
katt på ryggen., så kunde en få så mycke sånt där otyg så de brakade
å sprakade om’et . . . .
— Nå?
— Jo, kan frun tänka sej, han tog Bobergskans svarta Murre, å
du milde, hva han gne den! . . . . Kattkräket har så sannt jag heter
Josefina Dorotea Pilgren inte mer hår på sej än en kvartersputell
har . . . .
— Nå, fick han elektrissite?
— Nej, jag vet inte, men nog fick han Bobergskans damborste i
ryggen på sej. Men hva hjälper de kattkräket! De går nu ikring å
skäms så svansen har blitt dubbelt längre å ändå har Bobergskan
köpt töcken där skäggsmörja å stryki in katten me . . . . En vacker
dag få vi väl se Murre me ett par mustaser på ryggen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
