Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
farande ligga, och det vackra, lilla ansiktet blef allt
blekare och dragen mera lidande. Tiden blef så lång,
och tålamodet var så kort.
Men äfven åt hennes ande förstod fadern att gifva
näring. Helt försiktigt och utan nämnvärd
ansträngning ökades hennes kunskaper. Det skedde genom
passande läsning, och i ensamheten kom hennes tankar i
en allvarlig riktning. Brefven från Serena underhöll
denna tankegång. De läste båda flitigt i bibeln, och
den boken blef efter hand Elins tröstekälla. Där lärde
hon känna den himmelske Fadern, vid hvars hand den
lilla Serena höll så fast. Där blef Herren Jesus också
hennes vän, och när så bördorna blefvo för tunga, lade
hon dem, såsom fordom pilgrimen, vid korsets fot.
I kampen mot det egna jaget stod hennes moder
henne troget bi, och när hoppet sviktade, kom Serenas
bref och gaf henne nytt mod.
Någon gång fick hon ock mottaga en liten vänlig
gåfva, afsedd att bereda henne trefnad, men det var
högst sällan, ty blott i smyg kunde Serena skicka något.
Kapten Örnschöld var en sträng och högmodig man,
som icke tålde, att hans dotter stod i beröring med den
Lindahlska familjen. Slutligen gick det så långt, att
han förbjöd henne skrifva till dem.
Genom sin sjukdom hindrad från någon rörlig
verksamhet ansåg den stackars Elin sig vara en börda för
de sina och trodde icke, att hon någonsin skulle kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
