Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
VI
EN ÖDESDIGER DAG.
Den gamla trotjänarinnan hade gått till ro, och
lyckligtvis hade hon ej länge fått lida, ty sedan hon talat
vid den vördnadsvärde pastorn, lugnades hennes sinne
något, och strax därpå förlorade hon talförmågan.
Det hade varit svårt att se hennes fåfänga försök att
göra sig förstådd. Hon hade tagit barnens händer och
smekt dem, men hvar gång Serena visade sig, blef hon
så orolig, att den lilla flickan, hvilken eljest vid
sjuksängarna brukade mottagas som en liten skyddsängel,
hastigt måste aflägsna sig.
Hon uppebhöll sig mest hos Elin, hvilken hon tåligt
lekte med eller läste för. Det var synd, tyckte hon, om
den stackars sjuka flickan, som icke fick röra sig och
däröfver klagade och grät.
Vid midnatt hade den gamla dött. Ingen utom
hennes älskade husbonde hade varit närvarande, och han
hade hållit hennes ena hand i sin, den andra hade hon
liksom välsignande sträckt öfver honom.
Brukspatronen och hans son, iklädda djupa
sorgedräkter, följde henne till grafven, dit hon bars med samma
hedersbetygelser som en medlem af familjen.
Dagen därpå voro de unga samlade kring soffan, där
Elin nu låg.
Det var en vacker vintermorgon. Rimfrosten
glim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
