Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
eldstjärnor upp mot natthimlen, och tystnaden i
naturen stördes af skrik, stoj, klämtning och öfver allt detta
eldens hemska sprakande. Ö
Lugnast bland alla stod brukspatronen, hvars röst
dock skälfde, när han ännu en gång upprepade:
Fort, hit med en stege! Ställ den här vid fönstret.“
Tnifrån ljödo nödrop, först kraftiga, men för hvarje
ögonblick som gick, allt svagare. Friherrinnan var
utom sig.
Harald och flera med honom höllo i stegen. Han
hade helst velat gå upp, men brukspatronen sade till
honom :
“Blif du nere hos din mor, jag skall själf, om Gud
vill, rädda mitt barn.“
Ett ansikte syntes i fönstret. Det var Serenas.
“Här är Elin, farbror, kom och tag emot henne, hon
kan inte stå.“
Fadern tog henne 1 sina armar och bad Serena följa
efter.
Svedd af lågorna och genomblött af sprutstrålen lade
han den afsvimmade flickan i hennes mors armar.
“Saknas någon mera?“ sporde han.
“Gamla Elsa låg där uppe i natt.“
Genast var han åter uppe på stegen.
“Käre Torsten, låt någon annan gå“, bad
friherrinnan ängsligt.
“Nej, min vän. Den gamla har varit som en mor för
Ädel;vänskap, 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
