Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
står Anderson och säger fula orden.
Hans gumma farligt grinar och hennes blick är
mörk,
så tar hon fram ett ris av en mjuk och smidig
björk
då stönar det så tungt uti porten.
—
Men Anderson med nyckeln i hålet vred och vred
och blev allt mera ängslig och förlägen.
Och himlens stjärnor skredo, och natten led och led,
men ej så hittade han rätta vägen.
Då hördes gummans stämma, så kärv och underlig:
”Nu vill jag se hur du ser ut, nu skall du säga mig,
varför du står och stönar i porten.”
Men nattens stjärnor tego, och Anderson han teg,
och gång på gång han sig på huvet ställde.
Han bävade och skalv, när han hörde gummans steg,
men bums ett häftigt slag på kinden smällde:
”Du är en ärkedrummel, en börda stor för mig!
Kom lägg dig nu i sängen, så skall jag tukta dig,
och stå ej här och stöna uti porten!”
Och Anderson han vingla, fastän han sakta log
och sökte smeka gumman uppå kinden,
men ondskefull hon honom igenom porten drog,
och bråket hördes ända upp på vinden.
Han sökte protestera, men gumman ropte: ”tig!”
Då halkade herr Anderson och svor och satte sig
och stönade så tungt uti porten.
-
72
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
