Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som arkitekt, och flere bland Sienas palats härstamma från honom,
men sina bästa verk har han i Roma. Af måleri, som han äfven
öf-vade, finnes ej så mycket af hans hand. Siena eger att uppvisa tvenne
arbeten i farg af honom. Det ena är en stor, enkel, grandios fresk
i kyrkan Fontegiusta, framställande den tiburtinska sibyllan, som för
kejsar Augustus förkunnar Messias’ ankomst; det andra är en hel
följd af fresker, större och smärre, som länge varit bortglömda, men
i de sista åren blifvit uppmärksammade, och som befinna sig på ett
högst egendomligt villa-artadt slott, Belcaro kalladt, hvilket är
beläget ett godt stycke väg utanför Porta Fontebranda. I denna som en
lastning på höjden af en bergkulle anlagda villa har något efter 1525
Peruzzi åt en rik bankir Crescenzio Turamini från Siena målat
loggia och kapell. I dess atrium målade lian först Paris’ dom och i
loggian en mängd små, äkta renaissance-bilder med ämnen ur den
antika sagans »cronique scandaleuse», omgifna af en fin
arabeskdekoration, hvilken fullständigt karakteriserar dem såsom samtida
med eller efterföljare af llafaels loggier i Vatikanen. Ej långt från
dessa verldsliga scener ligger det lilla kapellet, som likaledes blifvit
af Peruzzi dekoreradt, men med bilder af de fyra evangelisterna och
några martyrlcgender. Dessa bilder hade helt nyligen blifvit befriade
från sitt öfverdrag af hvit kalkfärg och äfven restaurerade, ehuru
detta — som vanligt i slika fall — på ett mindre tillfredsställande
sätt. Af Peruzzi’s verk återstå endast komposition och anordning.
Teckning och färg hafva, tyvärr, gått all verldcns väg...
Fram genom Cliiana-dalcn förbi Orvieto, till hvars vinkande
katedral uppe på den vulkaniska klippan ett liingtansfullt »tack för sist!»
nickades, färdades vi sedan längs Tibcrflodcn till Koma och höllo der
vårt intåg den 1 oktober i den nya bangården vid Diocletiani thermer.
Att vi der mottogos af stadens Sindaco, signore Ventnri, en äkta
typ för det gamla storartade romarsinnet, att tvenne i stadens färger
uppsträckta liktorer eller nmnicipalgardistcr, hvilka sedan dag och
natt stodo på vakt vid vår port, bemiiktigade sig våra ressakcr och
bortförde dem till obekanta öden, medan vi sjelfvc i en modern
faö-ton med den älskvärde Carminé, kusken, på kuskbocken helt enkelt
enlcverades af vår blifvande värd och fördes i triumf öfver Monte
Pincio till foten af Capitolium, — allt detta var en öfverraskning,
Kom kan hända bort förblifva en hemlighet, men som måste omtalas,
pa det den svenska gästfriheten må få veta, att hon har cn äldre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
