Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag fått ett kort. Mera än 2000 menniskor trängdes der i en elegant
våning af omkring 24 rum; danssalarna voro tre eller fyra, hettan
oerhörd, kostymerna praktfulla och dansen lifvad. Men hvad intresse
kunde en obekant främling, utau tillfälle att bli presenterad, finna i
att gå omkring och begapa alla dessa menniskor, då han dessutom
för de afundsjuka maskernas skull icke hade tillfälle på hela natten
att se ett enda qvinnoansigte och icke gerna nöjde sig med att stirra
mot de blänkande ögonkast, hvilka framljungade ur ögonhålen som
en salva ur kanonportarne på en örlogsman. Derför vände jag också
snart denna verld af Nobili ryggen.
Jag kom att nämna ordet: örlogsman, — och vid det ljudet
spratt det till inom mig på ett underligt sätt. Vill du veta orsaken?
I samma stund stod nämligen framfor mig minnet af den herrligaste
utflygt, jag ännu gjort, sedan jag lemnade Sverige. Jag hade tänkt
föra dig med på mina små vandringar till Prato, till La Certosa, till
Fiesole för att studera konst och natur, men nu är det omöjligt, ty
du måste följa mig på en färd till Livorno. Kan du tro, att jag här
— midt i Italien — satt foten på svensk grund? Om du kommer
ihåg den gamla definitionen på fartyg, att det är »den flytande
delen af ett fast lands territorium», så bör gåtan vara löst för dig:
jag har nämligen varit ombord å korvetten Najaden, som under sin
öfningstur i Mcdelhafvct i midten af förra månaden besökte Livornos
hamn. Sedan jag sjelf i Fircnze fått helsa och kring staden vägleda
ärade gäster från den svenska örlogsmannen samt mottagit en
inbjudning att följa dem ombord, rullade vi en vacker söndagsmorgon
bort till den blåsiga sjöstaden.
Om några timmar voro vi framme, klockan clfva såg jag den
tretungado blågula flaggan svaja under korvettens gaffel, och kort
derefter satte jag min fot på svensk grund. Jag kom ombord i ett
högtidligt ögonblick, ty trumman gick, manskapet marscherade i två
kolonnor fram öfver kobryggan och stäldc upp sig på mcllandäck,
sexton tjugufyrapundiga kanoner bildade rygg åt hvardcra kolonnen,
officerarno stodo framför hytten, chefen, en trumslagare, en
marinkorpral och jag, fattiga landtkrabba, inklämd mellan två kanoner, i
midtcn. Af ined hatten! »Min gerning nådigt skåda», uppstämde
korpral Hult med en röst, som ögonblickligen förflyttade mig 18
breddgrader nordligare, och LM röster instiimdo i den ärevördiga, gamla
psalmen, som jag ej hört på många, många månader. Kyrklivalfvct
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
