Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
unga damen. Hvem kunde nu detta vara? »Jo», svarade mig min
värd, »det är en Duca Napolitano», hvadan hans dotter är ingenting
mer eller mindre än »Duchessa». En kuriös hertiginna likväl, inför
hvilken korporalen helt ogeneradt putsar sina naglar, och hvars bästa
vän och dagliga umgänge är min tvätterskas dotter, en liten svart
och klipsk snärta på fjorton år. Sådana äro bourbonisterna i Rom,
och så slutade mitt- storartade försök att gifva dig en politisk
anrättning ofvanpå den föregående blandade födan. — —
Sorrento, du lustgård i paradiset, skall du till sist endast få
några fattiga rader? Ja, ty prosans hvardagslunk är för tarfiig för
att prisa din fägring, du, som sjelf liknar den skönaste naturdikt,
full af rosor, kringdoftad af oranger, helgad genom det odödliga
minnet af Armidas sångare, Tasso; du, hvars klippor äro de mest
pittoreska i verlden, och hvars vågor i blå klarhet naturligtvis endast
öfverträffas af min flickas ögon! Och Capri med sina dystra minnen
och sin yrande Tarantella, — och den blåa grottan med sin
förtrollning ur Tusen och en natt, — och seglingen öfver den herrliga
golfen, — och vandringen i de dödas stad, i Pompeji, der man känner
sig så till mods som xYstolf i Lycksalighetens ö, när han återkommer
till sina fäders grafvar, — och besöket i det gamla Baja?, romarncs
förnämsta badort, hvilket Horatius förklarade för jordens skönaste
ställe, — och Lacus Avernus, der Virgilius låter iEneas gå ned i
underjorden, — och de Elyseiska fälten, der jag liiste vännernas
bref... allt detta måste jag lemna, under förhoppning att kanske
ännu en gång, när jernvägen till Napoli kommer i ordning, återse
Virgilii graf och Tassos vagga — samt bestiga Vesuvius. — »Hvad
tusan! Var du icke uppe på Vesuvius»? — ’lyst för all del! Tala
ej om det för en enda menniska, ty då är jag olycklig. Men, ser
du, den gud, som kallas Eolus och som (enligt en gammal svensk
öfversättning öfver Virgilius) »behåller sitt väder och släpper det,
när han vill», gjorde det, om icke omöjligt, åtminstone svårt att
komma upp genom den hvirflando askan. Jag nickade i
afskeds-stmiden åt den gamle jätten och sade: »a rcvcdcrci!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
