Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lavaklippan. Eja! det är »Dianas spegel», infattad i en rik ram af
gröna skogar, — en spegel, värdig jagtens och det friska skogslifvets
ungdomliga gudinna, af liyars tempel inan ej längesedan vid sjöns
strand upptäckt ruiner, begrafna under ett täckelse af yppig grönska.
Utefter kanten af denna jättespegel gick vägen, bruten geuom
mång-tusenårig lava, bjudande vandrarne på de herrligaste utsigter, framåt
till Nemi, målet för vår första dagsresa. Ett litet s. k. hotell med
den vänligaste värd och den trindaste lilla värdinna, med skrikande
barn och kortspelande bönder, med eu herrlig veranda och den
skönaste utsigt, med poesi och prosa i den innerligaste förening, mottog
oss der i sitt gästvänliga sköte, och hönsen, som spatserade på
‘golf-vet i den stora kammaren, makade godmodigt åt sig för de trötta
främlingarne, medan dessa i sitt anletes svett sträfvade att förtära
en af deras anförvandter — troligen en gammal öfverflödig tant i
slägten —, och drucko glada skålar i ställets suraste vin. Ack, du
underliga, vilda och dock så vänliga Nemi, aldrig skall jag glömma
dig och din mörka sjö och den djerfva skönheten vid denna strand,
der en brunögd pilt med en jättestor påsklilja vid örat vallade en
qvarterslång svart gris, som sökte skydd lor vårt löje mellan sin
beskyddares ben. Aldrig skall jag glömma din purpurfärgade himmel,
då solen gick ned och hafvet och Campagnan mellan de stupande
höjderna lågo skimrande i färger, som ännu ingen målare haft på sin
palett, medan ; Dianas spegel* drömde i djupet och de väldiga
cypresserna stucko varnande soiu pekfinger upp mot höjden; och aldrig
skall jag glömma ditt herrliga månsken med guitarrtoner och... Men
nej! Jag tror, att vi bli sentimentala. Bort det! Låtom oss begagna
de beqväiuligheter, »hotellet» erbjuder, och i syskonbädd med min
vän, skalden, söka en behöflig hvila, — men akta dig att som jag
hindra honom från att sofva genom långa tal i sömnen: han kunde
kanske då få veta mera, än du sjelf önskar. — Och så blef det
afton den första dagen.
»Solen glimmar blank och triud!» helsade vi hvarandra bittida
den följande morgonen, och sedan vi inskrifvit våra namn i
främlings-boken, der jag upptäckte ett enda svenskt, nemligen Carlo
Qvarn-ström, satte vi i väg uppåt Monte Cavo, romarnes Mons Albanus,
ungefär 2500 fot öfver hafvet. Det var en färd, skall du tro. Genom
klyftor, bildade af brusande vårbäckar, genom obanade skogar, der
gångstigen mödosamt letade sig fram mellan buskarnes sammanflätade
.Yl/blom, Ett är i södern. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
