Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det första man vanligen förälskar sig i, är hufvudet af den unge
Augnstus, funnet i Ostia, fint, intelligent, förnämt, melankoliskt och,
oaktad t det är kyligt i uttrycket, på ett högst sällsamt sätt intagande.
Och intet under, att hela verlden stannar framför detta enkla
yng-lingahufvud: det är från en viss sida en personifikation af det antika
Roma i dess högsta utbildningsform, som i intrycket står icke blott
renaissancen nära, utan genom en slående likhet äfven med Napoleon I
i hans yngre dagar på grund af det sfinxartade i dragen förbinder
tanken på den antika verlden med det moderna lifvet.
Men hvartill tjenar det att här vidröra detaljerna i en rikedom,
som är outtömlig? Och dock är Yatikanens samling, huru stor den
än är, icke den enda här i detta välsignade Roma. Iluru många
äro icke de patriciska palats och villor, »om öfverflöda af denna ur
Romas historiska humus uppgräfda rikedomar! Och så Lateranens
galleri och framför allt Capitolium, den af Michel-Angelo och hans
efterföljare ordnade praktfulla platsen på den historiska kullens topp,
der Marcus Aurelius på sin bronshäst står pa vakt för sina
kejserliga kamrater i marmor inne i palatssalarne på samma ställe, der
Cola Rienzi föll och Arnoldo da Brescia brändes. Hvilka minnen!
En af mina ifrigaste sökningar i närheten af Capitolium var efter
Ribuli graf . Ribulus var, om jag ej mUsminner mig, en republikens
consul, och hans graf med en gammal inskrift skall finnas
någon-stiides i närheten af den capitolinska klippan, i en af de trånga och
mörka smågator, som kröka sig vid dess fot. Det var en törtviflad
jagt! Och livad fann jag till sist? I väggen af ett mörkt gammalt
hus satt inmurad en grafsten, omgifven af en smuts och ett elände,
som väckte vämjelse. Stackars Bibulus! Han vände sig förmodligen
i griften, när välmeningen fastnaglade hans minne vid denna kloak.
Då är Seipios graf lyckligare lottad. Ehuru det är en synd, att den
blifvit tagen upp ur Scipionernas stora märkvärdiga grafkaiumare i
en ritjna nära den sydligast liggande Porta di S. Giovanni vid den
gamla Via Appia, är den dock förtjent af sin hedersplats i Vatikanen
på grund af sina både vackra och egendomliga arkitekturformer,
hvilka visa den romerska stilens särskilda utveckling redan i äldre
tider. Ännu en sådan intressant gammal graf har jag upptäckt på
mina ensamma vandringar. Det var en dag, då jag gick ned åt den
väldiga antika stadsporten, Porta maggiore. Der utanför uppsticker
halft ur jorden en uppgräfd grafvård, stor som ett tvåvåningshus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
