Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ögonblick förbytas till de mest prosaiska engelsmän, hvilka vid
fackelsken irra omkring i ruinen, med pekfingret mellan bladen i Murray’s
oumbärliga resehandbok.
Som du må hända vet, gifves det icke mindre än tre särskilda
slags Roma; först det antika Roma, beläget på och omkring de
sydligaste kullarne i den stad, som med allt skäl förtjenar namn af de
dödas stad, fullt af ruiner och af den allt försonande grönska, som
jorden breder öfver den menskliga förgängelsen, karakteriserad t af
sin tystnad, sina grushögar, sina vingårdar och potatisland; vidare
det påfliga Roma med kyrkor och palats från medeltidens och
renais-sancens århundraden, spridda öfver alla delar af den vidsträckta
staden, skiftande i former från den allvarligaste stränghet till det
sjelfsvåldigaste koketteri i stilen; samt sist det moderna Roma, utbredt
med sina qvarter på det forna Campus Martius och i många
hänseenden likt hvarje annan stor stad i Europa, med butiker, kafén
och åkare. Detta sist nämnda kunna vi utantill, de förra deremot
förtjena all vår uppmärksamhet; men i de första stunderna skänkes
den ensamt ocli uteslutande åt jätten bland alla de påfliga
minnesmärkena i det rika Rom, — jag menar S:t Peterskyrkan. Huru
många olika omdömen hafva icke blifvit fal da om detta
byggnadskonstens underverk, somliga höjande till skyn, andra sänkande i
stoftet! Säkert är, livad man än må med skäl hafva anmärkt mot
detta den nya tidens Colosseum, — man står intagen af den
djupaste häpnad, om icke beundran, när man första gången helsar
Berninis ståtliga kolonnad, utan att göra sig reda för meningen med
den oerhörda pelargången. Till och med fasaden, som dock
ingalunda bebådar ingången till en kyrka, förfelar icke ett visst intryck,
niir man märker, huru de jättelika pelarne, som bland det öfriga
lappverket se små ut, växa i oerhörda förhållanden, när man nalkas
dem. Och nu det inre af kyrkan! IIvarför gör hon icke på dig ett
så sublimt intryck, som du väntat, hvariör ser hon icko stor ut?
Viil har du efter resbokens angifning jemfört din egen kroppsstorlek
med de små jattcenglarnes, hvilka till höger och venster på den
fors ta murpelaren i sväfvaude ställning uppbära vigvattensfu iiten, och
du liar funnit, att deras längd och dugtiga former ej skulle hindra
dem att taga värfning i Napoleons hundra-garde. Men likafullt har
man nvnrt att fatta det helas kolossala storhet. Man har förlorat
den vanliga måttstocken, ögat kan ej öfverskåda massan, fantasien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
