Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Livets källor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de strålar, som i främsta rummet åstadkomma
socker- och stärkelsebildningen, äro icke de violetta,
utan de röda och de blå. De gröna strålarna i
solljuset äro däremot fullkomligt oanvändbara för de
gröna växterna, men utnyttjas med fördel av de
s. k. rödalgerna, hos vilka ett rött färgämne spelar
samma roll som klorofyllet hos de gröna växterna.
En annan fråga är tydligen den, huru stor del
av solljusets levande kraft det är som vid
stärkelsebildningen förvandlas till potentiel energi. Genom
noggranna undersökningar och kalkyler kom Julius
Sachs på 1870-talet till det resultatet att t. ex.
solrosens blad bilda omkring 1,6 gram stärkelse i
timmen på en bladyta av 1 kvadratmeter; enligt
senare utförda undersökningar utgör samma tal för
näckrosor 2,3 gram, för tobaksplantan 1,3 gram,
för tulpanen 1,2 gram o. s. v. Nu är det tydligt,
att den värmemängd, som bildas vid förbränning
av denna stärkelse, avger ett mått för den del av
solljusets levande kraft, som förbrukades vid
stärkelsebildningen. Då stärkelsens förbränningsvärme
kan anses lika stor som vanlig ved, och då ett
gram ved vid förbränning alstrar 4,3 värmeenheter,
representerar den i en kvadratmeter solrosblad på
en timme bildade stärkelsemängden en levande
kraft av 6,5 värmeenheter. A andra sidan
representerar solljusets totala energi (på samma yta och
samma tid) ett belopp av 700—900 värmeenheter,
och genom en enkel division fås alltså att bladen
i och för stärkelsebildningen förbruka omkring 0,8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
