Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Livets källor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det har varit botanisterna förbehållet att tills
vidare ge svaret på denna fråga. För att bli
åtkomligt och brukbart för djuren måste solljuset
först uppsugas av växterna och i dem omformas
till ett annat slag av kraft (potentiel energi): detta
sker, då växterna av kolsyra och vatten bilda
brännbara näringsämnen och härvid förbruka en del av
solljusets levande kraft. Vid de bildade
näringsämnenas förbränning — vare sig detta sker i
djur-eller växtkroppen — blir denna kraft åter
förnimbar i form av värme, som i sin ordning, liksom i
ångmaskinen, kan överföras till mekaniskt arbete.
Växterna äro djurväldens stora energi-magasin och
växternas kraftkälla är ljuset — så lyder livets
första lag.
På allra sista åren har man emellertid upptäckt
organismer, vilka liksom de gröna växterna själva
fabricera sina näringsämnen, utan att dock behöva
anlita solljusets hjälp. Dit höra i främsta rummet
de så kallade salpeterbakterierna, vilka erhålla den
för livsprocesserna nödiga energin genom att
förbränna ammoniak till salpetersyra; hit höra
svavelbakterierna, som förbränna svavelväte till vatten och
svavelsyra, och till dessa ansluta sig även
järnbakterierna, vilkas kraftkälla ligger i syrsättningen av
kolsyrad järnoxidul till järnoxidhydrat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
