Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturens grundämnen - Den flogistiska teorien. Upptäckten av syret - Betydelsen af syrets upptäkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fullständigt förfelade sitt mål, då frågan blef att afgöra, hvilka
ämnen som äro element. Att, det förra oaktadt, det senare
ej kunde undgå att inträffa inses lätt af följande kortfattade
redogörelse för detta märkliga försök att i strängt kemisk drägt
omkläda den gamla filosofiska läran om elementen.
Vattnet, och luften, blefvo altså såsom förut element, men
fattade med full bestämdhet såsom verkliga substanser, hvilkas
när- eller frånvaro genom kemiska försök kan ådagaläggas,
under det å andra sidan det tredje elementet jord blef ett
inbegrepp af en hel mängd, hvar för sig själfständiga jordarter eller
därmed analoga enkla ämnen (de olika s. k. metallkalkerna o.
s. v.), och således antalet element betydligen ökadt. Det
yttersta föremålet för kemistens forskningar var sålunda utan
all fråga riktigt sökt. Att det ej på samma gång blef riktigt
funnet, berodde närmast på det mer än lätt förklarliga
misstaget, att man i full enlighet med den i öfrigt
förändrade uppfattningen af de gamles element — från hvilkas
inflytande man förgäfves sökte att fullt lösgöra sig — äfven åt elden,
under det bekanta namnet flogiston eller eldämne, tillerkände
egenskaperna af en materiel substans, som likt alla andra
sådana vid de kemiska processerna ur föreningar frigöres eller
åter bindes. Förbränningsfenomenet blef sålunda helt naturligt
icke annat än en genom hettan åstadkommen sönderdelning af
det brännbara ämnet i dess båda beståndsdelar, eldämnet, som
bortgår, och den jordartade förbränningsåterstoden. Järnet t.
ex., liksom metallerna öfverhufvud, blef sålunda sammansatt,
däremot järnrosten eller i allmänhet metallkalken — å sin sida
i full öfverensstämmelse med den gamla föreställningen om
jorden som ett element — jämte eldämnet den enkla
beståndsdelen.
Bekantskapen med syret, luftens vid förbränningen
verksamma blandningsdel, (genom Scheele, Priestley och
Lavoisier närmare slutet af förra seklet) var alt hvad som behöfdes
för att med ett slag göra denna i principen riktiga, men i
tillämpningen fullkomligt falska uppfattning till en full sanning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
