Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omkring gruf-öppningen, skådade ned i
djupet, vred händerna, klagade och suckade
i de vemodigaste toner, och sedan åter
aflägsnade sig.
Knapt blef gumman varse den liflösa
ynglingen, förr än hon släppte begge
sina kryckor, sträckte armarna mot himlen
och utbröt i den mest sönderslitande
klagan: O, Elis Fröbom! — O min Elis
— min älskade brudgum! Vid dessa ord
hukade hon sig ner bredvid liket, fattade
de stelnade händerna och tryckte dem
mot sitt af ålder kallnade bröst, i hvilket
likväl, ännu ett af kärlek brinnande
hjerta slog, liksom helig naphta-eld lågar
under isskorpan.
Ack! sade hon sedan och såg sig om
i kretsen, ack! ingen, ingen af eder
känner mera den olycklige Ulla Dahlsjö!
för femtio år sedan, denna ynglings
lyckliga brud! — Då jag med sorg och jämmer
flyttade till Ornäs, då tröstade den
gamle Torbern mig och sade, att jag
ännu här på jorden skulle återse min
Elis, som på sin brölloppsdag blifvit
begrafven i stenklyftorna, och derföre har
jag hvarje år kommit hit, och full af
längtan och trogen kärlek skådat ned i
djupet. — Och i dag är mig verkligen ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
