Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ATT DÖDA EN MÄNNISKA.
Ehuru det endast brann skumma nattlampor, rörde
hon sig obehindrat i de stora rummen och de rymliga
hallarna och sökte förgäves efter den endast till hälften
lästa diktsamling som hon förlagt och nu först kom
ihåg. Då hon vred upp det elektriska ljuset i
salongen, stod hon där klädd i en släpande nattrock av
mjukt rosenrödt tyg och med hals och axlar insvepta
i en spetssjal. Hon hade ännu ringarna på fingrarna,
och hennes tjocka blonda hår var ännu ej nedtaget.
Hennes skönhet var eterisk och graciös, hon hade
ett smalt, ovalt ansikte, röda läppar, en svag rodnad
på kinden och blå kameleontögon som allt efter hennes
stämning kunde spärras upp barnsligt oskyldigt, bli
hårda och grå och lysande kalla eller flamma upp i
hett egensinne och övermod.
Hon släckte ljuset och gick ut genom hallen
ner till frukostrummet. Då hon kom in, stannade
hon och lyssnade. Långt bort ifrån kom, icke ett buller,
men ett intryck av att något rört sig. Hon kunde ha
svurit på att hon ej hört något, men ändå var
någonting förändrat. Nattens stillhet var störd. Hon undrade
vem det kunde vara av tjänarna som ännu var uppe.
Icke betjänten, ty han var känd för att gå tidigt och
lägga sig utom vid särskilda tillfällen. Ej heller kunde
138
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:10:38 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nattenbarn/0144.html
