Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjorde intet inbrott. Det inträffade något som hindrade
det. Det är därför jag är här. Jag kommer för
att varna er. Jag träffade på en vild man som gick lös
i er park — en riktig djävul. En så’n som mig kunde
han ha rivit i tusen bitar. Aldrig har jag sprungit så
som för honom. Han har nästan inga kläder på sig,
han klättrar i träd som en apa och springer som en
hjort. Jag såg honom sätta efter en prärievarg, och
sannerligen vann han inte på honom just som de
försvann.»
Dave tystnade och såg efter vad hans ord skulle
göra för verkan. Men det blev ingen verkan. James
Ward såg lugnt nyfiken ut, och det var alltsammans.
»Mycket märkvärdigt, mycket märkvärdigt», sade
han. »En vild man, säger ni. Varför kommer ni
hit och talar om det för mig?»
»För att varna er för faran. Jag hör själv inte
till de ömsinta, men jag tycker inte om att döda
människor ... i onödan, vill säga. Jag förstod att ni
var i fara. Jag tyckte jag skulle varna er. Så
förhåller det sig, uppriktigt sagt. Naturligtvis, om ni
ville ge mig något för besväret, skulle jag ta emot det.
Det var också min mening. Men jag frågar inte
efter om ni ger mig något eller inte. Jag har i alla
fall varnat er och gjort min plikt.»
Mr Ward funderade och trummade på
skrivbords-skivan. Dave såg att det var stora, kraftfulla händer
och välvårdade fastän starkt solbrända. Han lade
också märke till vad som redan förut tilldragit sig hans
uppmärksamhet — en smal remsa köttfärgat
muschplåster i pannan över ena ögat. Men den tanke som
tvingade sig på honom var fortfarande lika orimlig.
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
