Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anfalla hästen. Och hästen stod stilla, och som han
inte kunde se det visste han inte att capadorerna
försökte hetsa tjuren på honom. Capadorerna retade
tjuren med sina skynken, och då han anföll dem
sprungo de till hästen eller bakom sina skärmar.
Slutligen blev tjuren riktigt ursinnig, och då såg han
hästen framför sig.
»Hästen vet ingenting», viskade John Harned liksom
för sig själv och märkte inte att han uttalade vad han
tänkte.
Tjuren anföll, och naturligtvis visste hästen av
ingenting förr än picadoren misslyckades i sitt försvar
och hästen spetsades underifrån på tjurens horn.
Tjuren var storartat stark. Det var ståtligt att se hur
stark han var. Han lyfte upp hästen i luften, och då
hästen ramlade om på sidan på marken hoppade
picadoren av och kom undan, medan capadorerna
narrade bort tjuren. Hästens inälvor runno ut. Men
ändå reste han sig på sina ben och skrek. Det var
hästens skrik som blev det avgörande och som nu
gjorde John Harned komplett galen, ty även han reste
sig. Jag hörde honom svära tyst och djupt nere i
basen. Han tog inte sina ögon från hästen, som,
alltjämt skrikande, försökte springa, men ramlade
omkull i stället och rullade sig på ryggen och
sparkade i luften med alla fyra benen. Sedan anföll
tjuren honom och stångade honom om och omigen tills
han var död.
John Harned hade rest sig. Hans ögon voro inte
längre kalla som stål. De voro som blå eldar. Han
såg på Maria Valenzuela, och hon såg på honom,
och hans ansikte uttryckte ett djupt förakt. Nu var
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
