Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rädd. Jag var ett nattens barn, och storskogen kunde
inte döda mig. Och den andra dagen fann jag det.
Jag träffade på en liten glänta och en förfallen hydda.
Ingen hade bott där på många år. Taket hade störtat
in. Multnade filtar lågo i kojerna, och på spiseln
stodo pannor och kastruller. Men det var inte det
märkvärdigaste. Utanför, vid skogsbrynet, ni kan
aldrig ana vad jag fann där. Skeletten av åtta hästar,
var och en bunden vid ett träd. De hade väl svält
ihjäl och endast lämnat efter sig kringströdda ben.
Och varje häst hade haft en börda på sin rygg.
Packningen låg där bland benen — fernissade säckar
och därinuti säckar av älgskinn och inuti dem — vad
tror ni ?»
»Hon tystnade, stack in handen under ett hörn av
«< *
granrisbädden och drog fram en skinnpåse. Hon
öppnade den och hällde ut i min hand den
härligaste guldström jag någonsin sett — orenat guld,
vaskat guld, litet grov guldsand men mest klimpar,
och det såg så nytt ut att det knappast märktes att
det varit i vatten.
»Ni säger att ni är gruvingenjör», sade hon, »och
ni känner till det här landet. Kan ni nämna en guld
förande å som har sådant guld?»
»Det kunde jag inte. Det fanns inte ett spår av
silver. Det var nästan rent, och det sade jag henne.
»Ja, det kan ni lita på», sade hon. »Jag säljer
det för nitton dollars unset. Ni får inte mer än sjutton
för Eldoradoguld och Minookguldet gäller inte fullt
aderton. Ja, det var vad jag fann bland benen —
åtta hästbördor, hundrafemtio skålpund i varje
packning.»
17
Nattens barn. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
