Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maskindyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fernissan på ett ställe förstörts, kungjorde han sitt
beslut, som han tjöt fram under oväsendet från
maskinerna: »gå inte mera nära den stora dynamon,
Pooh-bah, eller jag flår skinnet af dig!» Dessutom, om det
behagade Azuma-zi att vara i närheten af den stora
maskinen, var det blott sundt förstånd och simpel
anständighet att hålla honom därifrån.
Azuma-zi lydde för tillfället, men senare
anträffades han bugande sig för dynamoguden. Då vred
Holroyd hans arm och sparkade honom, när han vände
sig för att gå. När Azuma-zi nu stod bakom maskinen
och stirrade på den hatade Holroyds rygg, erhöll
maskineriets buller en ny rytm och ljöd såsom fyra ord
på hans modersmål.
Det är svårt att säga hvad förryckthet egentligen
är. Jag föreställer mig, att Azuma-zi var förryckt. Det
oupphörliga dånet och surret i dynamohallen måste väl
till slut hafva rört ihop hans ringa kunskapsförråd och
hans gränslösa tillgång på vidskeplig fantasi till något
besläktadt med vansinne. I alla händelser, när han
fick idén att göra Holroyd till ett slags offer åt
dynamo-fetischen, uppfylde den honom med en underlig
blandning af jubel och förskräckelse.
Den natten voro de båda männen och deras
svarta skuggor ensamma tillsammans i maskinrummet.
Detta var upplyst med en stor båglampa, som blinkade
och fladdrade i blårödt ljus. Svarta skuggor lågo
bakom dynamomaskiners, ångmaskinernas regulatorskulor
hvirflade från ljus till mörker, alla pistonslagen hördes
kraftiga och taktfasta. Den yttre världen, som
skymtades genom skjulets öppna ände, tycktes otroligt
dunkel och aflägsen. Den syntes äfven absolut stum,
alldenstund bullret af maskineriet öfverdöfvade hvarje
yttre ljud. Långt borta var gårdens svarta stängsel
med husens gråa skuggor därbakom, och ofvanför
varseblefs den djupblåa himlen och bleka stjärnor.
Azuma-zi gick plötsligt tvärs öfver rummets midt, hvaröfver
läderremmarne löpte, in i skuggan af den stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
